Recension: Det onda arvet
Författare: Margit Sandemo
Utgivningsår: 1982
Serie: Sagan om Isfolket #6
Handling:
Tarjei Lind av Isfolket hade lovat sin farfar Tengel att försöka finna en värdig arvtagare till Isfolkets hemliga läkemedel och recept. Tarjei bestämde sig för att ge samlingen till Mattias, den listige Kolgrims yngre halvbror. När Kolgrim blev klar över detta slog ondskapen ut i blom...
Mitt omdöme:
Nu börjar det hända grejor! Jag tycker att den här boken var väldigt spännande och flera någorlunda nya karaktärer fick vi lära känna mer på djupet. Dock blandar jag ihop saker och ting lite grann, men det är väl för att jag lyssnar på de här böckerna så tätt inpå varandra. Jag hoppas ni inte tröttnar på Isfolket här på bloggen, men just nu är de här böckerna för bra för att sluta läsa.
Kolgrims och Tarjeis resor, både deras individuella och gemensamma, var jätteintressanta att få följa. Två karaktärer som står i sådan kontrast till varandra liksom. Jag gillar att Kolgrim fick en större röst i den här boken, att man får se hur obehaglig han är. Hans relation till Mattias, hur han behandlar honom och de konsekvenser som följer var också en väldigt stark storyline i den här boken. Och just Mattias öde var väldigt underhållande (i brist på bättre ord, han får ju lida en hel del), här introduceras även en av mina favoriter hittills; Kaleb.
Jag gillade även Gabriella väldigt mycket och jag älskar riktningen berättelsen tar mot slutet av berättelsen. Hennes kärlekshistoria hoppas jag verkligen blir ytterligare ett fokus i nästa bok, men det verkar inte som det tyvärr. Överlag tycker jag att Margit Sandemo är så otroligt skicklig på att fortsätta den här berättelsen. Hon liksom skjutsar över den på karaktärer som vi lärt känna i förbifarten i tidigare böcker, och ger dem sedan ett rikt och spännande liv vi får nöjet att lära oss mer om.
Jag tror Det onda arvet är en av mina favoriter hittills i serien, möjligtvis överskuggad av första boken i Sagan om Isfolket.
