biblioteket

Månadsupdate - November

Månadsupdate månadsupdate, november Permalink0
    
 
Månadens bästa bok: Hmm.. Alltings början tror jag.
Månadens sämsta bok: Ingen har väl varit dålig, men den jag gillade minst var nog Lex bok.
Månadens bästa karaktär: Mamettes rosa-håriga kompis!
Månadens sämsta karaktär: Jonatan från Lex bok tror jag.
Antal lästa böcker: 5
Antal lästa sidor: 1432
 
Jag kan inte fatta att det här året nästan är över! Och det känns faktiskt som om jag kommer klara min reading challenge på goodreads det här året. Bara fyra böcker kvar!

Recension: Glass houses

Recensioner glass houses Permalink0
 
 
Författare: Rachel Caine

Utgivningsår: 2006
 
Serie: The Morganville vampires #1
 
Handling: 
For Claire Danvers, high school was hell, but college may be murder. It was bad enough that she got on the wrong side of Monica, the meanest of the school's mean girls, but now she's got three new roommates, who all have secrets of their own. And the biggest secret of all isn't really a secret, except from Claire: Morganville is run by vampires, and they are hungry for fresh blood...
 
Mitt omdöme:
Jag ville se om jag skulle gilla den här serien, så jag plockade upp första boken på biblioteket utan några egentliga förväntningar. Det enda jag visste var att vampyrer fanns med i bilden och att det är en skitlång serie. Allvarligt talat, femton böcker?! Så ja, jag var nyfiken helt enkelt.
 
Tyvärr tog det väldigt lång tid för mig att riktigt komma in i berättelsen. Egentligen var det bara de sista 100, eller kanske till och med 50, sista sidorna som jag tyckte var särskilt engagerande. Resten var väl inte dåligt direkt, det var helt okej, men jag längtade inte direkt efter att läsa den här boken. MEN! De där delarna som var bra, var riktigt bra. När det är lite mer action är berättelsen väldigt spännande, jag fick hålla handen över sidorna för att inte läsa i förväg. Jag gillade även dynamiken mellan Claire, Shane, Eve och Michael. Claire på egen hand var väl ingen karaktär som fastnat hos mig direkt dock. Men tillsammans var de riktigt kul att få följa.
 
Nästa stycke kanske kan vara lite spoiler-igt, fast inte särskilt mycket. Tänkte mest bara säga till ifall att:
 
Michaels "situation" var sjukt oväntad! I alla fall för mig. Väldigt intressant faktiskt, har nog aldrig läst om att något liknande har hänt en karaktär innan. Det gjorde faktiskt att jag började gilla honom mer, han fick lite fler lager eller vad man ska säga.
 
Slut på eventuella spoilers!
 
En sak jag tänkte på var att språket, eller sättet boken är skriven på, kunde vara lite otydligt ibland. Jag fick läsa om meningar lite här och där för att förstå dem. Inte för att engelskan var komplicerad, utan för att meningarna var lite konstigt uppbyggda. Men det var inget större problem förrän sista meningarna. Jag fattar inte riktigt! Sjukt frustrerande. Eller jag tror att jag fattar, men är inte helt säker. Men det kanske är meningen för att man ska vilja läsa andra boken? Vilket jag antagligen kommer göra om jag hittar den på bibblan. Mest bara för att få svar på vad som faktiskt hände.
 

Recension: Mamette 1 - Änglar och duvor

Recensioner mamette Permalink0
 
 
Författare: Nob

Utgivningsår: 2006
 
Originaltitel: Mamette 1: Anges et pingeons
 
Serie: Mamette #1
 
Handling: 
Rund och med håret i en knut - så som vi ofta tänker oss gamla damer men Mamette är en mormor som har glömt bort att bli gammal. Hon är nyfiken på livet och hänger med varierad framgång med i teknikens utveckling. Kvarterets ungar får sig kanske en uppsträckning i hyfs av Mamette ibland men i utbyte lär hon sig de senaste SMS-förkortningarna.

På parkbänken sitter Mamette och den grälsjuka Fröken Pinsec, och livligt och med en stor portion humor filosoferar över livet. I duvornas paradis (som lika gärna kan vara skyddsänglar) ger de oss en humoristisk bild av hur vi lever. Här är tanten som åker skateboard med dra-matenväskan - Mamette kommer att ta dig med storm.
 
Mitt omdöme:
Tanken var att gå in på biblioteket, lämna tillbaka en bok och sedan gå hem. Meeeen jag kunde självklart inte låta bli att ta en titt bland hyllorna och får till min glädje syn på Mamette! Jag har bara hört lovord om det här seriealbumet och var väldigt nyfiken på att få läsa det. Så Mamette fick följa med mig.
 
Jag är svag för äldre människor, sättet de tänker på och hur de talar (eller snarare vad de talar om). Generellt sett i alla fall. Och Mamette är så himla söt! Både rent utseendemässigt och till sättet. Och jag blev fullkomligt kär i hennes vän med det rosa håret, hon som hör så dåligt. Sjukt kul. Jag tyckte också om att man fick blicka in i hur Mamettes liv har varit, med små "flashbacks" till när hon var yngre. Och ja, mycket fint seriealbum alltså. Själva bilderna var också hur charmiga som helst. 
 
Så om du har en halvtimme över och vill sitta och le en stund tycker jag att du ska plocka upp Mamette.
 
Till top