biblioteket

Recension: Ja, se Lotta!

Recensioner ja, se lotta! Permalink0
 
Författare: Merri Vik

Utgivningsår: 1959
 
Serie: Lotta #2
 
Handling: 
I denna bok åker Lotta till faster Truddan och bor där över nyår. Här lär hon känna Mats och går på nyårsbal, där hon lyckas föra samman Truddan med en fysiklektor vid namn Jesper Brem. På tant Bernhardinas släktbjudning möter vi Lottas avlägsna släkting Paul Ryd, som är fem år äldre och enligt Lotta mallig, humorfri och överlägsen. En feministisk diskussion mellan ungdomarna på bjudningen utmynnar i dragkamp mellan könen, vilken slutar med att frisyrer raserar och klackar lossnar. Dagen efter hos tant Bernhardina klär Lotta ut sig till en världsvan ung dam och lyckas lura Paul. För att fira den sista jullovsdagen åker Lotta, Giggi och Britt spark till Gammaltuna. Resan för med sig både auktioner och museibesök.
 
Mitt omdöme:
En kul fortsättning i Lotta-serien där vi helt enkelt fortsätter följa Lotta i hennes liv. Boken känns som att den är uppdelad i små vinjetter, som små inblickar i Lottas vardag. Det är en mysig stämning och tonen är lättsam och rolig.
 
Någonting jag verkligen uppskattade i den här boken är att det finns inslag av lite seriösare saker. Fortfarande i en dråplig och humoristisk paketering, men ändå. Som hur kvinnor och män borde vara jämställda till exempel. Det är någonting som författaren berör. Man får även se att Lotta är väldigt självständig och att hon inte låter någon, allra minst pojkar, ställa sig över henne. Helt klart ett bra inslag! Det sagt märker man ju dock att boken inte direkt är skriven på senare tid.
 
Vi får även lära känna Lottas vänner och familjemedlemmar lite mer, vilket var fint. Precis som i första boken är relationerna en stark del av berättelsen. Några nya karaktärer som ska bli kul att följa, som Paul till exempel.
 
Det är väl inte höjden av litteratur direkt, men vad gör väl det? Lotta är precis vad jag känner för att läsa just nu och jag ser fram emot att fortsätta i serien.
 

Recension: Det är Lotta, förstås!

Recensioner det är lotta, förstås! Permalink0
 
Författare: Merri Vik

Utgivningsår: 1958
 
Handling: 
Här får vi för första gången stifta bekantskap med Marie-Sofie Charlotta Månsson, det vill säga Lotta. Julen nalkas och Lotta och hennes klasskamrater lussar för Lockige Fridolf.
 
Mitt omdöme:
Läste ett par av Lotta-böckerna när jag var liten och tyckte de var ganska roliga. Så när jag såg att de fanns som e-böcker på Storytel bestämde jag mig för att se hur jag gillar böckerna idag. Inte minst ville jag börja från början i serien.
 
Och jag kände genast igen stilen. Rappt och vardagligt språk, även om det här märks att boken har några år på nacken. Lotta är lika rolig som jag minns henne. Dråplig liksom. Man tycker om henne fast det kanske inte alltid går som hon tänkt när hon gör saker. De svårigheter hon hamnar i löser sig ju till slut ändå.
 
Det var även fint att läsa om Lottas vänskapsrelationer och även relationerna inom familjen. Allt kändes så genuint. 
 
Allt som allt var det väldigt roligt att återvända till Lotta. Även om allt löser sig lite väl snyggt och prydligt och även om författaren är, väldigt, förtjust, i, kommatecken, i, sina, meningar. Men det ska blir roligt att följa den här serien framöver, när man behöver något fint och roligt att läsa.
 

Recension: Hemmet

Recensioner hemmet Permalink0
 
Författare: Mats Strandberg

Utgivningsår: 2017
 
Handling: 
Välkommen till Hemmet. En kuslig berättelse om kärlek, vänskap och den största skräcken av alla: att förlora kontrollen över sig själv.
   Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan.
   På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked.
   Monika blir allt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne.
   Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika - och sig själva.
 
Mitt omdöme:
Alltså hur gör han? Jag har varit så himla opepp på läsningen den senaste tiden, så bestämmer jag mig för att läsa något av Mats Strandberg och vips! Lässvacka cured. Hemmet var en riktigt spännande och obehaglig bok, precis som Färjan. Jag älskar hur författaren blandar vardag och övernaturlighet så sömlöst. Det känns så verkligt liksom.
 
Det bästa är som vanligt karaktärerna. Det är många personer vi lär känna under berättelsens gång, men det blir aldrig förvirrande. Alla har väldigt distinkta röster och personligheter och jag tycker verkligen att man kommer dem nära, även de lite mindre karaktärerna. Relationerna mellan dem alla är skickligt skapade och komplexa. Just relationerna lyfter berättelsen så himla mycket.
 
Själva skräck-elementet i boken är sjukt bra gjort. Det är en genre jag är ganska obekant med, men vill gärna läsa mer av. Jag lyssnade (btw, kan verkligen rekommendera ljudboksversionen av Hemmet.) ganska sent i går kväll och var tvungen att stänga av. Det var helt enkelt för sent och mörkt för den boken.
 
Vid något enstaka tillfälle tyckte jag att det blev lite segt (med betoning på lite), så det blir inte riktigt full pott för Hemmet. Men läs den här för allt i världen! Det är en fantastisk bok.
 
Till top