biblioteket

Recension: Alanna: The first adventure

Recensioner Alanna the first adventurer Permalink0
 
 
Författare: Tamora Pierce

Utgivningsår: 1983
 
Serie: Song of the Lioness #1
 
Handling: 
From now on I'm Alan of Trebond, the younger twin. I'll be a knight.

In a time when girls are forbidden to be warriors, Alanna of Trebond wants nothing more than to be a knight of the realm of Tortall. So she finds a way to switch places with her twin brother, Thom. Disguised as a boy, Alanna begins her training as a page at the palace of King Roald. But the road to knighthood, as she discovers, is not an easy one. Alanna must master weapons, combat, and magic, as well as polite behavior, her temper, and even her own heart. 

Filled with swords and sorcery, adventure and intrigue, good and evil, Alanna's first adventure begins, one that will lead to the fulfillment of her dreams and make her a legend in the land.
 
Mitt omdöme:
Jag fullkomligt slukade den här boken. Även om jag trodde att jag skulle gilla den, så förväntade jag mig inte att tycka om den så pass mycket som jag faktiskt gjorde.
 
Den här boken är en riktig äventyrshistoria. Alla som är det minsta intresserad av fantsasy, riddare och magi borde plocka upp den här boken. Alanna växte verkligen genom berättelsen. Hon lär sig fort, både hur man behöver agera för att slippa undan straff inom hovet, men även i hennes färdigheter med vapen och magi. Det ska bli väldigt spännande att se hur hon fortsätter att utvecklas i resten av serien. Jag tyckte även mycket om hennes vänner. Deras sammanhållning och kamrstskap var väldigt fin och de var underhållande att läsa om helt enkelt. George var också en intressant karaktär, han var nog en av mina favoriter faktiskt.
 
Jag gillar att läsa riktigt bra middlegrade. Eller jag vet egentligen inte om den här boken räknas som just middlegrade, men det känns som att den är skriven för en något yngre publik. Men eftersom den är så skickligt skriven passar den för vem som helst. Språket är aldrig nerdummat, det känns aldrig som att författaren försöker lära sina läsare något på ett allt för påtvingat sätt. Det är helt enkelt en väldigt underhållande bok och jag är väldigt glad att jag har resten av serien här hemma i bokhyllan. Jag har en känsla av att jag kommer maraton-läsa dem de närmaste dagarna.
 

Recension: Gone girl

Recensioner gone girl Permalink0
 
 
Författare: Gillian Flynn

Utgivningsår: 2012
 
Handling: 
Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.

På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig var är Amy?
 
Mitt omdöme:
Det har tagit mig månader att läsa den här boken. Jag tror att en stor anledning har varit att jag helt enkelt inte är särskilt intresserad av den här typen av böcker. Mysterier, deckare, thrillers. Den var vansinnigt tråkig i mina ögon.
 
Det största problemet jag hade låg hos karaktärerna. Det fanns inte en enda person jag gillade. Och jag vet att det är meningen att man ska ogilla Nick till exempel, men jag känner ändå att jag gärna vill kunna sympatisera med åtminstone en karaktär. Även här kände jag att det mest bara var tråkigt.

Jag vill inte bara spy ur mig hur lite jag gillade den här boken, för det finns faktiskt vissa delar som jag tyckte om. Tyvärr hade ungefär 450 sidor redan passerat när det äntligen blev spännande för min del. De sista hundra sidorna var faktiskt ganska bra, jag ville veta vad som skulle hända. Men över lag tyckte jag inte att Gone girl var särskilt överraskande i sina twister eller vad man ska säga. Den var inte något för mig helt enkelt. Men tusentals andra har ju älskat den här boken, så låt inte min recension stoppa dig från att läsa den om du är nyfiken.
 

Recension: End of days

Recensioner end of days Permalink0
 
 
Författare: Susan Ee

Utgivningsår: 2015
 
Serie: Penryn & the End of Days
 
Handling: 
After a daring escape from the angels, Penryn and Raffe are on the run. They’re both desperate to find a doctor who can reverse the twisted changes inflicted by the angels on Raffe and Penryn’s sister. As they set off in search of answers, a startling revelation about Raffe’s past unleashes dark forces that threaten them all.

When the angels release an apocalyptic nightmare onto humans, both sides are set on a path toward war. As unlikely alliances form and strategies shift, who will emerge victorious? Forced to pick sides in the fight for control of the earthly realm, Raffe and Penryn must choose: Their own kind, or each other?
 
Mitt omdöme:
Som jag har längtat efter den här boken! Det var hur kul som helst att få läsa om Penryn igen och framför allt få se hur hela den här berättelsen slutar. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga om den här boken. Tycker alltid det är lite svårt att recensera uppföljare. Men jag gör väl ett försök.
 
Precis som i tidigare böcker tyckte jag väldigt mycket om Penryn. Och jag gillar att berättelsen är så fokuserad på henne och hennes kamp i att hålla sin familj säker. Detta fortsätter vara fokuset även i den här boken, även om relationen till Raffe fick ta lite större plats än i tidigare böcker. Fast det gjorde inte så mycket, det tog liksom inte över och jag gillar ju Raffe också. 
 
Bitvis kunde jag känna att berättelsen var lite seg. Eller det är kanske fel ord, men jag flög inte igenom den här boken på samma sätt som de andra i serien. Och precis som i World after kunde jag sakna den nivån av obehag som Angelfall gav mig. Lyckligtvis var boken ändå till större delen väldigt spännande och rolig att läsa. Jag kände verkligen att det var ett tillfredställande slut på en av mina favoritserier.
 
 
Till top