biblioteket

Månadsupdate: Mars

Månadsupdate mars, månadsupdate Permalink0
  
 
Månadens bästa bok: Livet efter dig
Månadens sämsta bok: Ingen av böckerna var dålig, men jag gillade nog Undret minst.
Månadens bästa karaktär: Lou Clark
Månadens sämsta karaktär: Vet inte riktigt. Kanske Julian från Undret.
Antal lästa böcker: 3
Antal lästa sidor: 993
 
Det var riktigt uppfriskande att läsa Livet efter dig, kul att riktigt flyga igenom en bok igen! Ska försöka läsa klart de böcker jag håller på med för tillfället så fort som möjligt. Gillar inte att ha flera böcker på gång samtidigt. Ska bli skönt med lite ledighet nu i påsk också. Ser fram emot att klämma in en hel del läsning över helgen, även om den redan är ganska fullspäckad med annat.

Recension: Livet efter dig

Recensioner livet efter dig Permalink1
 
 
Författare: Jojo Moyes

Utgivningsår: 2012
 
Originaltitel: Me before you
 
Handling: 
Lou Clark och Will Traynor är så olika man kan vara. Lou bor hemma och försörjer sina föräldrar med lönen från det lilla kaféet där hon jobbar. Hon har inga ambitioner utanför den lilla stad där hon bott i hela sitt liv. Will var en atletisk A-personlighet, framgångsrik aktiemäklare med toppjobb i London och snygg flickvän. Tills en motorcykelolycka tog ifrån honom alltsammans.
   När Lou blir arbetslös tar hon jobbet som Wills sällskapsdam enbart för att hon inte kan hitta något annat, och hon behöver verkligen pengarna. Hon har ingen aning om hur hon ska hantera den dystre, oförskämde man som hon anställts för att ta hand om under dagarna, och han föraktar den illa klädda, pladdriga tjej som hans mor anställt i ett genomskinligt försök att pigga upp honom.
   Will har bestämt sig hans liv är trångt och glädjelöst, och han vet exakt hur han ska få slut på alltihop. Lou bestämmer sig i sin tur för att få Will att ändra sig. Ingen av dem vet att de kommer att förändra varandra för alltid.
 
Mitt omdöme:
Jag vet redan nu att jag antagligen inte kommer kunna göra den här boken rättvisa med min recension, men jag tänker försöka ändå. Mina förväntningar var att jag skulle gilla den, men jag fullkomligt uppslukades av den här berättelsen. En sådan bok man inte kan sluta läsa, men som man önskar att den aldrig ska ta slut.
 
Styrkan ligger helt klart i karaktärerna. Särskilt Lou och Will. Eller kanske snarare dynamiken dem emellan. Lou var en fantastisk huvudkaraktär. Rolig och sympatisk, jag ville att det skulle gå bra för henne helt enkelt. Hon kändes verklig, som någon man kan stöta på var som helst. Will tyckte jag inte att man fick lika mycket insyn hos, vilket kanske inte är så konstigt eftersom man får se väldigt lite ur hans perspektiv. Men man lär ändå känna honom, genom Lous ögon. Som sagt var deras relation och vänskap det som lyfte boken till någonting alldeles extra. Jag ville bara fortsätta läsa om nyanserna i deras förhållande till varandra. Hur de utvecklades personligen och tillsammans.
 
Boken berör väldigt tunga ämnen, men de vävdes in på ett sådant sätt att jag aldrig kände att det var en sorglig berättelse. Vissa delar var ju självklart sorliga och tyngre att läsa, men över lag tyckte jag att berättelsen mest var fin och hoppfull på något sätt. Det låter kanske konstigt, men det var så jag kände. Nu vill jag mest skaffa hem alla böcker Jojo Moyes har skrivit. Älskade att få försvinna in i den här berättelsen några dagar.
 

Recension: Expeditionen: min kärlekshistoria

Recensioner expeditionen min kärlekshistoria Permalink1
 
 
Författare: Bea Uusma

Utgivningsår: 2013
 
Handling: 
Juli 1897. Ingenjör Andrées expedition ger sig iväg i en vätgasballong med riktning Nordpolen.
Snart befinner sig tre män, med minimala kunskaper om arktiska förhållanden, mitt i en vit mardröm. Efter tre dagar nödlandar de på isen, sedan följer månader av vandring mot fast mark, dragandes på tunga slädar. Trettiotre år senare hittas expeditionsmedlemmarna på Vitön. Varför dog de, trots tillgång till varma kläder, matkonserver och gevär?

I Expeditionen. Min kärlekshistoria reser författaren och läkaren Bea Uusma i Arktis och till Nordpolen och letar efter sanningen om expeditionens öde.
 
Mitt omdöme:
Jag hade aldrig hört talats om Andreé-expeditionen innan jag började läsa den här boken. Nu känns det som jag vet precis allt. Vilket jag självklart inte gör, men Bea Uusma beskriver allt så himla levande och ingående. Det kändes inte som en faktabok. De här tre männen, särskilt Nils Strindberg, kommer till liv igen i den här boken. Man märker verkligen hur passionerad författaren är när det kommer till den här delen av historien.
 
Jag tycker det är så fantastiskt att en expedition, och en tämligen misslyckad sådan, kan skapa en sådan längtar efter att få veta vad som verkligen hänt över hundra år senare. Men det är kanske den där ovissheten som gör det intressant. Personligen är jag väldigt intresserad av historia, men har väl inget område som jag är speciellt insöad på. Men jag kan tänka mig att det är oerhört surrealistiskt och spännande att få gå in på djupet så pass mycket som Uusma gör. Att få ta i deras grejor, läsa deras brev och så vidare.
 
Det jag gillade bäst var helt klart språket. Det är nästan lite drömskt, det målar upp en väldigt verklig och levande bild av expeditionen. Detta varvat med Nils Strindbergs brev tyckte jag väldigt mycket om.
 
Då och då var boken lite seg, det kändes som att man stampade på samma ställe vid några tillfällen. Men allt som allt tyckte jag mycket om den och om inte annat jag har lärt mig en hel del om Andreé-expeditionen.
 
Till top