biblioteket

Recension: Spökslottet

Recensioner spökslottet Permalink0
 
Författare: Margit Sandemo

Utgivningsår: 1982
 
Serie: Sagan om Isfolket #7
 
Handling: 
När unge Tancred paladin träffade en vettskrämd flicka i skogen blev han för första gången förälskad. Men då han senare sökte efter henne fann han ett slott som inte existerade längre och en kvinna som varit död i många år... Var det hela en mardröm eller höll han på att bli galen? Kunde det möjligen vara isfolkets märkliga arv som spelade honom ett spratt?
 
Mitt omdöme:
Ännu en Isfolket-bok! Jag är inte på humör för annat just nu, så ni får ursäkta bristen på variation här på bloggen för tillfället.
 
Det här var nog den bok i serien jag hittills brytt mig minst om. Missförstå mig rätt, den är fortfarande väldigt underhållande och spännande på alla sätt och vis. Men det fanns aspekter som gjorde att jag inte kände mig lika engagerad som jag brukar göra.
 
Ett sådant exempel är Tancred, som är en av denna boks huvudkaraktärer. Det är inte så att jag ogillar honom direkt, men jag tyckte bara att man inte riktigt får lära känna honom lika väl som andra karaktärer i serien. Även kärlekshistorian, om än fin, kändes lite abrupt. Lite insta love liksom. Annars brukar relationerna växa fram lite långsammare, men här blir Tancred blixtförälskad direkt. Men jag tyckte ju om dem tillsammans i slutändan.
 
Jessica var en aning intetsägande ibland, men jag tyckte ändå om henne. Hon var vänlig och klok, även om hon kanske är lite naiv ibland. Men hon var lite rolig liksom. Och jag kunde känna igen mig i hennes försynthet också, alltid trevlig att kunna relatera till en karaktär.
 
Språket är som vanligt fint och eget, det skapar en särskild stämning som passar berättelsen så bra. Jag älskade slutet på den här boken och hoppas så himla mycket att vi får en större inblick i en viss karaktärs liv i nästa bok. Som jag tänker sätta igång med nu på en gång, så ni kan nog räkna med ännu en Isfolket-recension snart.
 
Min recension av bok 12345, 6.

Recension: Det onda arvet

Recensioner det onda arvet Permalink0
 
Författare: Margit Sandemo

Utgivningsår: 1982
 
Serie: Sagan om Isfolket #6
 
Handling: 
Tarjei Lind av Isfolket hade lovat sin farfar Tengel att försöka finna en värdig arvtagare till Isfolkets hemliga läkemedel och recept. Tarjei bestämde sig för att ge samlingen till Mattias, den listige Kolgrims yngre halvbror. När Kolgrim blev klar över detta slog ondskapen ut i blom...
 
Mitt omdöme:
Nu börjar det hända grejor! Jag tycker att den här boken var väldigt spännande och flera någorlunda nya karaktärer fick vi lära känna mer på djupet. Dock blandar jag ihop saker och ting lite grann, men det är väl för att jag lyssnar på de här böckerna så tätt inpå varandra. Jag hoppas ni inte tröttnar på Isfolket här på bloggen, men just nu är de här böckerna för bra för att sluta läsa.
 
Kolgrims och Tarjeis resor, både deras individuella och gemensamma, var jätteintressanta att få följa. Två karaktärer som står i sådan kontrast till varandra liksom. Jag gillar att Kolgrim fick en större röst i den här boken, att man får se hur obehaglig han är. Hans relation till Mattias, hur han behandlar honom och de konsekvenser som följer var också en väldigt stark storyline i den här boken. Och just Mattias öde var väldigt underhållande (i brist på bättre ord, han får ju lida en hel del), här introduceras även en av mina favoriter hittills; Kaleb.
 
Jag gillade även Gabriella väldigt mycket och jag älskar riktningen berättelsen tar mot slutet av berättelsen. Hennes kärlekshistoria hoppas jag verkligen blir ytterligare ett fokus i nästa bok, men det verkar inte som det tyvärr. Överlag tycker jag att Margit Sandemo är så otroligt skicklig på att fortsätta den här berättelsen. Hon liksom skjutsar över den på karaktärer som vi lärt känna i förbifarten i tidigare böcker, och ger dem sedan ett rikt och spännande liv vi får nöjet att lära oss mer om.
 
Jag tror Det onda arvet är en av mina favoriter hittills i serien, möjligtvis överskuggad av första boken i Sagan om Isfolket.
 
Min recension av bok 1, 2, 3, 4, 5.

Recension: Dödssynden

Recensioner Permalink0
 
Författare: Margit Sandemo

Utgivningsår: 1982
 
Serie: Sagan om Isfolket #5
 
Handling: 
I Europa rasar 30-åriga kriget och även Isfolkets unga män har känning av det. Men unga Cecilie Meiden, Tengels dotterdotter, har sina högst personliga problem. Hon är gravid - med en man som till råga på allt är präst. Hennes goda vän Alexander Paladin står också inför en katastrof. Ryktena säger att han gjort sig skyldig till en oförlåtlig synd, som straffas med döden...
 
Mitt omdöme:
Den här boken tog ett ögonblick att komma igång tyckte jag, och jag hade lite svårt att komma ihåg vem Cecilie var. Men efter en stund hade mitt minne kommit ikapp boken och jag var lika fast som jag brukar vara när jag läser om Isfolket.
 
Dödssynden kändes lite mer avgränsad än tidigare böcker, om man förstår vad jag menar med det. Man är i stora delar endast med Cecilie och hon är så långt borta från sin familj liksom. Visst att vi följer Tarjei och några andra karaktärer, men på det stora hela är vi långt från Gråstensholm och Lindallén. Lite synd.
 
När jag väl mindes vem hon var tyckte jag om Cecilie. Hennes berättelse är intressant och bitvis lite tragisk. Jag tycker att man kommer nära henne och lär känna henne djupare än tidigare, vilket kanske inte är så konstigt. Jag tyckte även mycket om Alexander och det är så tydligt hur mycket de bryr sig om varandra. Dock vet jag inte hur jag känner angående hans ”dilemma” i berättelsen. Vill inte spoila, men att säga att det har med hans sexualitet att göra är väl inte att avslöja för mycket. Nog för att sexualitet kan vara flytande, men hans resonerande kändes ganska tvärt, om man kan säga så. Jag vet inte om det var trovärdigt eller ej, men att han älskar Cecilie är ju inget man kan ställa sig tveksam till. Så på det stora hela inget större problem.
 
Slutet på boken var väldigt spännande och jag ser verkligen fram emot att se hur nästa del i serien fortsätter. Kolgrim är helt klar en intressant karaktär.
 
Kanske en något vag recension, men jag vet inte hur jag ska få fram mina tankar utan att avslöja för mycket. En bra fortsättning i serien hur som helst och om du ännu inte testat de här böckerna tycker jag att du ska ge dem en chans. Perfekta när man vill ha någonting lättsmält, spännande och fint.
 
 
Min recension av bok 1, 2, 3, 4.
Till top