biblioteket

Månadsupdate: April

Månadsupdate månadsupdate Permalink0
        
 
Antal lästa böcker: 7
Antal lästa sidor: 1151
Påbörjade serier: 3 - The Walking Dead, Pax, Monstret i Natten
Avslutade serier: 
Omläsningar: -
Bästa boken: Det onda arvet tror jag var bäst i april.
 
Jag har haft jätteroligt med läsningen i april. Är så himla glad över det, det känns som att jag varit lite småslumpig länge. Men nu riktigt längtar jag efter att fortsätta med läsningen, en känsla jag verkligen saknat.

Recension: Monstret i natten

Recensioner monstret i natten, recension Permalink0
 
Författare: Mats Strandberg & Sofia Falkenhem (Illustratör)

Utgivningsår: 2016
 
Serie: Monstret i natten #1
 
Handling: 
Boken handlar om Frank, en mörkrädd pojke som blir ett monster på sin nioårsdag. Han blir biten av en fluffig liten knähund, och blir ett slags varulv om nätterna - men den här varulven vill bara bli kliad bakom öronen och klappad på magen. Men människorna förstår inte. Rykten om ’attackerna’ sprider sig i den lilla staden Yrred, monstret blir allt större och farligare i folks fantasi och paniken växer. Och räddast av alla är nog Frank, som inte vågar berätta för någon att det är han som är monstret.
 
Mitt omdöme:
Eftersom jag är ett stort fan av Mats Strandberg vill jag läsa allt han skrivit. Och monstret i natten har jag hört bra grejor om, så trots att jag helt klart är äldre än målgruppen för boken bestämde jag mig gör att testa.
 
Och vilken fin bok! Spännande och engagerande. Levande karaktärer, som alltid i Mats Strandbergs böcker. Frank blir, på få ord och kort tid, en huvudkaraktär man verkligen blir investerad i. De karaktärer som introduceras mot slutet gillade jag också och ser fram emot att läsa mer om i böckerna som följer.
 
Jag tycker hela monster-grejen funkar bra på många plan. Dels som en spännande del i berättelsen, men även som ett sätt att påvisa utanförskap. Mycket snyggt gjort!
 
Språket är anpassat till en yngre publik, men jag tycker aldrig att det blir nedlåtande eller så, som det riskerar att bli ibland när man skriver för barn. Nej, här passar språket innehållet precis!
 
En fin bok, med superfina illustrationer, som jag verkligen rekommenderar. Särskilt om du har någon som är typ 6-10 år att läsa med, men även bara att läsa själv.
 

Recension: Nidstången

Recensioner nidstången, pax, recension Permalink0
 
Författare: Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson (Illustratör)

Utgivningsår: 2014
 
Serie: Pax #1
 
Handling: 
I den lilla staden Mariefred börjar konstiga saker att hända. Onda krafter försöker erövra det hemliga, magiska biblioteket, som funnits under kyrkan i hundratals år.
Väktarna Estrid och Magnar har vigt sina liv åt att skydda biblioteket, men i takt med att de blir äldre börjar bibliotekets magiska skydd försvagas. Bröderna Alrik och Viggo visar sig vara utvalda för att hjälpa till att försvara biblioteket mot de mörka krafter som vill ta makt över det.
   Alrik och Viggo måste använda både styrka och list för att övervinna alla övernaturliga otyg som väcks till liv i staden. Men pojkarna har också strider att utkämpa i sitt vardagsliv. Det finns ett killgäng i skolan som gör livet svårt. De har en mamma som de längtar efter, men som inte är att lita på. Och de måste kämpa med sin natur, den där ilskan som exploderar i huvudet, eller den där handen som liksom av sig själv tar grejer och stoppar i fickan.
 
Mitt omdöme:
Efter att ha hört massor av bra saker om den här serien bestämde jag mig för att testa första boken. Och jag förstår varför den är så populär! Även om jag inte riktigt är målgruppen så tyckte jag berättelsen var väldigt spännande och underhållande.
 
Karaktärerna samspelade väldigt bra. Relationen mellan Alrik och Viggo kändes trovärdig. Syskon som gör allt för varandra, samtidigt som man irriterar ihjäl sig på den andre. Magnar och Estrid var intressanta, lite mystiska sådär. Jag antar att man får lära sig mer om dem och deras bakgrund i kommande böcker. Hoppas det, för dem blev jag helt klart nyfiken på.
 
Vi hinner bara skrapa på ytan egentligen på brödernas resa, något jag egentligen önskat att författarna gått ännu mer in på. Men samtidig förstår jag att detta är en mellanåldersbok. Allt får inte plats på de sidor som finns liksom, och äventyret måste ju fortsätta i resten av böckerna i serien.
 
Nidstången var en bra introduktion i böckerna i Pax-serien. Jag satt flera gånger och önskade för mig själv att jag kunde skriva såhär. Språket är enkelt, men det ser aldrig ned på läsaren. Det är levande helt enkelt, med svordomar och allt annat som faktiskt är en del av det vardagliga språkbruket. Jag gillar att man har med sådant och även lite blod och våld, även om berättelsen riktas till lite yngre läsare. Det tillför ju något till berättelsen och är inte bara där "för att".
 
Så jag gillade helt klar den här första boken. Pax är en serie jag absolut kommer fortsätta med.
 
Till top