biblioteket

Månadsupdate: Juni

Månadsupdate månadsupdate Permalink0
   
 
Antal lästa böcker: 4
Antal lästa sidor: 1068
Påbörjade serier: 1 - Lilla Berlin
Avslutade serier: -
Omläsningar: -
Bästa boken: Färjan
 
Medioker läsmånad tycker jag. Har inte riktigt varit på hugget under juni, men hoppas att läslusten kommer tillbaka i juli. Färjan var ju riktigt bra i alla fall, en av mina favoriter hittills i år.

Recension: Lilla Berlin - So last year

Recensioner lilla berlin Permalink0
 
 
Författare: Ellen Ekman

Utgivningsår: 2014
 
Serie: Lilla Berlin #1
 
Handling: 
Dagens ungdom fotar, festar, facebookar och förfasar sig genom 2010-talet. I Lilla Berlin trängs de särskilda och speciella ipasorternas anhängare, skäggbeundrare och neggningsraggare med dryga trafiklärare, arbetsförmedlare och estradpoeter. Varje stripp är en mininovell, med träffsäkra porträtt av unga storstadsmänniskor på 2010-talet där vardagliga, igenkänningsbara situationer skildras med precis humor och satir.
 
Mitt omdöme:
Jag har läst Lilla Berlin i Metro förut och tyckt väldigt mycket om serien, så när jag såg att mitt bibliotek hade några volymer hemma så plockade jag upp den första. Och jag tyckte väldigt mycket om serien nu också, vilket inte förvånade mig alls.
 
Tecknarstilen är till synes ganska enkel, men jäklar vad svårt det är att få till en "enkelhet" i sina bilder och samtidigt göra karaktärer utrycksfulla och verkliga. Det lyckas Ellen Ekman verkligen med. Jag är dessutom så imponerad över att hon verkligen har arbetat fram en egen stil som man genast känner igen som hennes. Det är helt klart någonting jag själv strävar efter också. Jag älskar att allt är så färgglatt dessutom och det är helt enkelt väldigt coola bilder i det här albumet.
 
Vad seriestriparna sedan handlar om tror jag många kan relatera till. Visst att mycket är överdrivet, men det ligger ju en del sanning i vad hennes berättelser handlar om. Och det är roligt helt enkelt! Tycker att formatet funkar väldigt bra också, med serierna som oftast bara sträcker sig över en sida. Läste att albumet beskrivits som noveller i serieformat (eller någonting sådant) och det tycker jag stämmer väldigt bra.
 
Kommer helt klart låna hem resten av Lilla Berlin-volymerna som stod på bibblan. Perfekt om man vill läsa någonting kul med snygga bilder att kolla på.
 

Recension: Superkrafter - På gott och ont

Recensioner superkrafter Permalink0
 
 
Författare: Karl Modig

Utgivningsår: 2016
 
Handling: 
Vad gör man om man skulle få superkrafter? Oscar och Klara är två rätt vanliga 17-åringar i Stockholmsförorten Spånga. Men på väg hem från en fest träffas de av blixten och när de vaknar nästa dag kan Oscar plötsligt kontrollera eld och Klara kan framkalla smärta hos andra de har fått superkrafter. Men vad gör man med sina superkrafter? Ska man bli superhjälte? Hur blir man det? Och var hittar man egentligen ett brott att stoppa? Klara och Oscar letar efter det bästa sättet att använda sina krafter, men dras in i något mycket större och allvarligare.
 
Mitt omdöme:
Jag var så uppspelt när jag först hörde talas om den här boken. Superkrafter är alltid spännande liksom. När jag såg att författaren är lika gammal som min lillasyster blev jag dessutom väldigt imponerad och nyfiken. Och på många sätt tyckte jag om boken. Men jag hade också en hel del problem med den.
 
Den är lättläst och ofta spännande. Som sagt, superkrafter går alltid hem. Och just superkrafterna var jättekul att läsa om. Men jag önskar bara att Klara och Oscar hade fått mer tid att utveckla och utforska sina nya förmågor. Det som finns är relativt enformigt och jag ser inte supermycket utveckling hos dem. Ärligt talat hade jag gärna sett att krafterna tog ännu mer plats. Ibland känns de lite som en eftertanke. 
 
Tempot är någonting jag inte riktigt fick bukt om. Det är högt på sina ställen, men stora delar av boken står nästan lite stilla. Det är hur många sms-konversationer som helst mellan Klara och Oscar som egentligen inte tillför särskilt mycket, till exempel. "'Ska vi ses ikväll?' 'Ok, var?' 'Samma ställe.' 'Klockan åtta?'" Lite åt det hållet. Det finns liksom ingen variation i hur de kommunicerar, inte bara när det gäller sådana konversationer. Som karaktärer var Klara och Oscar helt okej, men jag tror det finns utrymme att fördjupa dem ytterligare. Ärligt talat gjorde de inget särskilt stort intryck på mig. Klara var väl mer intressant än Oscar i alla fall.
 
Men trots att allt inte direkt föll mig i smaken här var jag tillräckligt underhållen för att fortsätta läsa. Och baserat på hur slutet är skrivet känns det som att det finns en möjlighet till fler böcker. Vet inte om det kommer bli så, men det var känslan jag fick i alla fall. Och i så fall kommer jag nog testa dem också. Jag tror det finns potential till en riktigt spännande historia, det nådde bara inte hela vägen för min del i den här boken.
 
Till top