biblioteket

Recension: Harry Potter and the Cursed child

Recensioner harry potter and the cursed child Permalink0
 
 
Författare: J.K. Rowling, John Tiffany & Jack Thorne 

Utgivningsår: 2016
 
Serie: Harry Potter #8
 
Handling: 
It was always difficult being Harry Potter and it isn’t much easier now that he is an overworked employee of the Ministry of Magic, a husband and father of three school-age children.
   While Harry grapples with a past that refuses to stay where it belongs, his youngest son Albus must struggle with the weight of a family legacy he never wanted. As past and present fuse ominously, both father and son learn the uncomfortable truth: sometimes, darkness comes from unexpected places.
 
Mitt omdöme:
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här pjäsen. Det är svårt att säga huruvida den var bra eller ej, eftersom detta trots allt bara är en del av upplevelsen. Ett manus. Berättelsen är menad att upplevas på scen. Men jag får väl ta vad jag har och utgå från det.
 
För det första; Det var så sjukt att ha en ny Harry Potter-berättelse. Nostalgin slog mig som en jäkla boxare. Och jag grät nästan, bara nästan, för att jag fick en liknande känsla när jag öppnade den här boken som jag brukade få när en ny HP-bok släpptes. Men jag ser ändå inte det här som "den åttonde Harry Potter-berättelsen". För mig står bokserien och den här pjäsen separat. För de är så olika, de har ganska olika ton tycker jag. Vilket visserligen är förståeligt.
 
Det var väldigt roligt att få lära känna Albus och Scorpius. Älskar att de är så nära vänner. Och jag älskade så klart att få följa trion igen. Men tyvärr blev jag lite besviken när det kommer till karaktäriseringen av de karaktärer vi redan känner. Jag tycker att någonting saknades liksom. De kändes inte riktigt som sig själva, så som jag och miljontals andra läsare lärt känna dem. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som får mig att känna såhär dock. Jag bara vet att jag inte riktigt kände igen de karaktärer jag älskar mest av alla.
 
Berättelsen var lite hoppig ibland. Den kändes nästan frenetisk då och då. Och jag var lite smått uttråkad på sina ställen. Men det fanns också scener som var otroligt spännande och engagerande. Känslofyllda och rörande. Men jag vet inte. Stora delar upplevde jag som ganska splittrade.
 
Så jag älskade inte The Cursed Child. Men det var kul läsning över lag. Och jag hade mer än gärna sett pjäsen. Kanske hade min upplevelse blivit lite mer positiv då?
 

Recension: Rat Queens - Volume 2

Recensioner rat queens Permalink0
 
 
Författare: Kurtis J. Wiebe, Roc Upchurch & Stjepan Sejic

Utgivningsår: 2015
 
Serie: Rat Queens #2
 
Handling: 
This booze-soaked second volume of RAT QUEENS reveals a growing menace within the very walls of Palisade. And while Dee may have run from her past, the bloated, blood-feasting sky god N’rygoth never really lets his children stray too far.
 
Mitt omdöme:
Alltså, jag älskar den här serien. Den är så fruktansvärt underhållande att läsa och jag vill bara ha mer, mer, mer! Jag vet inte om jag gillade denna volymen mer eller mindre än den första. De är nog ganska jämna i kvalitén tror jag. Tecknarstilen fortsätter vara fantastisk, jag kan sitta och titta på de här bilderna i evigheter. Älskar färgerna och sättet karaktärerna är skapade. De känns så levande och genom illustrationerna förmedlas deras känslor väldigt effektivt.
 
Så ja, karaktärerna är alldeles underbara. Synd att Betty inte riktigt fick ta lika stor plats som i förra volymen, hon är så jäkla rolig. Men Violet, min favorit, fick däremot vara med lite mer. Det gillas! Både Hannah och Dee växte i mina ögon och jag tycker bara mer och mer om dem också. Hela gruppens dynamik är super!
 
Det bästa med den här volymen var nog hur pass mycket bakgrund vi får. Det var väldigt intressant och jag tror att det bidrog till att jag kände mig mer sammankopplad till karaktärerna, eller vad man ska säga. Vi får även ta del av några twists and turns som jag inte hade väntat mig, vilket var väldigt roligt.
 
Precis som i första volymen är berättelsen lite hoppig för min smak. Då och då är jag lite förvirrad över var vi är i storyn. Men det är väl typ det enda som drar ned betyget för min del. Annars är serien fartfylld och rolig och alldeles underbart uppfriskande. Jag hatar att jag bara har en volym kvar att se fram emot. Rat Queens blir nog en serie att läsa om igen och igen.
 
 

Recension: Drottningen vänder blad

Recensioner drottningen vänder blad Permalink0
 
 
Författare: Alan Bennett

Utgivningsår: 2007
 
Originaltitel: The Uncommon Reader
 
Handling: 
Om det inte varit för de olydiga hundarna så skulle den engelska drottningen förmodligen aldrig ha upptäckt bokbussen.
   Hon stiger på bussen för att be om ursäkt för sin skällande hund och av artighet lånar hon en av böckerna från hyllorna. Det visar sig dock vara en omåttligt torr och tråkig roman, men drottningen läser pliktskyldigt ut den, lämnar tillbaka den och återvänder till slottet med en ny bok i väskan.
   Den här gången får bokvalet förödande konsekvenser. Boken i fråga väcker nämligen Hennes Majestäts passion för läsning. En passion som växer sig så stark att hennes officiella plikter snart blir lidande.
   Och medan drottningen förlustar sig med världslitteraturen så konspirerar hennes undersåtar om hur Hennes Majestäts litterära utsvävningar ska få ett slut.
 
Mitt omdöme:
Den här söta lilla boken var precis vad jag behövde. Kort, lättsam, rolig och fin. En bok som nästan är ett kärleksbrev till läsning var perfekt för att komma ur en lässvacka.
 
Drottningen som karaktär var väldigt rolig. Hon bar upp den här boken till hundra procent. Jag tyckte även om Norman väldigt mycket och deras lilla relation var superfin. Vilket drömjobb förresten. Läsa böcker tillsammans med drottningen. Övriga karaktärer var väldigt välskrivna och de fyllde sin funktion i berättelsen, men jag var inte särskilt intresserad av dem.
 
Boken är väldigt välskriven och jag vill definitivt läsa mer av Alan Bennett. Tonen är som sagt lättsam och rolig, men det ligger samtidigt ett allvar undertill som jag tyckte om. Så ja, boken var alldeles perfekt för mig just nu. Dock tror jag inte att jag kommer läsa om den och den gjorde väl inte ett superstort intryck på mig. Men den var väldigt fin och helt klart värd att läsa.
 
Till top