biblioteket

Månadsupdate - Mars

Månadsupdate mars Permalink1
    
     
 
Månadens bästa bok: Nattens cirkus, utan tvekan!
Månadens sämsta bok: Ingen av böckerna har väl varit direkt dålig, men Djävulens märke är nog den jag gillade minst.
Månadens bästa karaktär: Allan Karlsson tror jag.
Månadens sämsta karaktär: Malin från Djävulens märke får det nog bli.
Antal lästa böcker: 9
Antal lästa sidor: 3238
 
Mars har varit en riktigt rolig läsmånad! Läslusten har verkligen varit på topp och jag hoppas att det håller i sig in i April.

To be read: Klubb död

To Be Read klubb död Permalink0
 
Jag fortsätter väl dra lappar ur min TBR-Skål. Den här gången blev det Klubb Död, tredje boken i Sookie Stackhouse-serien. Jag har inte varit sådär överdrivet förtjust i seriens första och andra bok, så om även trean inte faller mig i smaken så tänker jag nog skita i att läsa fyran och femman som står här hemma. Vi får väl se.
 
 

Recension: To kill a mockingbird

Recensioner to kill a mockingbird Permalink0
 
 
Författare: Harper Lee

Utgivningsår: 1960
 
Handling: 
'Shoot all the bluejays you want, if you can hit 'em, but remember it's a sin to kill a mockingbird.' A lawyer's advice to his children as he defends the real mockingbird of Harper Lee's classic novel – a black man charged with the rape of a white girl. Through the young eyes of Scout and Jem Finch, Harper Lee explores with exuberant humour the irrationality of adult attitudes to race and class in the Deep South of the thirties. The conscience of a town steeped in prejudice, violence and hypocrisy is pricked by the stamina of one man's struggle for justice. But the weight of history will only tolerate so much.
 
Mitt omdöme:
Som jag skrev i mitt senaste inlägg lade jag ifrån mig den här boken efter ett tag när jag först började läsa, och sedan dess har den liksom legat bortglömd här hemma. Men jag är väldigt glad att ha läst den nu, för jag tyckte faktiskt väldigt mycket om den.
 
I början hade jag lite svårt för sättet boken är skriven på. Dialogerna speciellt är skrivna i dialekt, så att säga, vilket kunde vara lite svårt att hänga med i ibland. Men när jag vant mig blev den aspekten faktiskt min favoritsak med boken. To kill a mockingbird är skriven på ett sådant otroligt skickligt sätt. Det är vackert, men inte allt för svårt. Det är så tydligt att vi följer ett barn, ett faktum som jag tycker är perfekt för den här berättelsen. Att få följa den som händer genom Scouts ögon lyfter boken till en ny nivå, och tankar och reflektioner som jag tror annars hade kunnat gått förlorade kommer fram genom henne.
 
Både Scout och Jem tyckte jag väldigt mycket om. De är väldigt kloka, och de tänker ett steg längre än många av de vuxna. Vad jag menar är att de inte låter förutfattade meningar och fördomar stå i vägen för deras egna iaktagelser och känslor i samma utsträckning som många av de äldre karaktärerna.
 
Anledningen till att jag först lade boken ifrån mig var helt enkelt för att jag tyckte att handlingen var lite tråkig. Nu förstår jag inte riktigt det. Eller okej, berättelsen går ganska långsamt fram, men efter att ha läst ut den finns det så många andra saker som gör att jag tycker mycket om den. Språket, karaktärerna, ämnet som berörs och så vidare. Jag kan absolut förstå varför To kill a Mockingbird har blivit en klassiker.
 
Till top