biblioteket

Recension: Grimmen

Recensioner grimmen Permalink0
 
Författare: Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson (Illustratör)

Utgivningsår: 2014
 
Serie: Pax #2
 
Handling: 
Det finns ett hemligt, magiskt bibliotek under kyrkan mitt i Mariefred. Två väktare har vigt sina liv åt att skydda böckerna och den kunskap som vilar däri, men på ålderns höst behöver de hjälp och bröderna Alrik och Viggo är de utvalda.
   Del två i serien tar vid precis där Nidstången, den första boken i serien, slutade. Alrik och Viggo får fullt upp när en best attackerar djur och människor i staden. Är det en hamnskiftare eller en varulv som går lös? Hur ska sådana bekämpas? Och kan man lita på häxmästaren som plötsligt dyker upp i Mariefred för att söka råd i biblioteket?
 
Mitt omdöme:
Nu har det gått en tid sedan jag läste ut Grimmen, så den är inte helt färsk i mitt minne. Jag gissar på en kort recension med andra ord.
 
Seriens andra del fortsätter från första boken direkt, vilket jag gillar. Man kastas in i berättelsen på en gång och det känns nästan inte som att det är två separata böcker, åtminstone känner jag så till en början. Bok två var inte riktigt lika minnesvärd och engarerande som dess föregångare, i alla fall för mig. Jag antar att den helt enkelt har bok två syndromet. Den blir lite som en bro i serien om man kan säga så. Men jag tycker om att vi får en liten, liten djupare glimt in i Alrik och Viggos liv innan de kom till Mariefred. Det hoppas jag vi ser mer av i kommande böcker. Jag gillade även den nya karaktären som vi får möta. Som jag glömt namnet på. Något på D. Häxmästaren. Intressant karaktär som jag hoppas se mer av i framtiden.
 
Slutet var lite 'meh' för mig. Kan inte riktigt sätta fingret på varför. Inte lika spännande som första boken helt enkelt. Men jag gillar att Alrik och Viggo får utmana sig själva och sina kunskaper.
 
Grimmen var alltså en helt okej fortsättning i PAX-serien, som jag trots allt är väldigt intresserad av att fortsätta.
 

Recension: Gryningsstjärna

Recensioner gryningsstjärna, recension Permalink0
 
Författare: Charlotte Cederlund

Utgivningsår: 2017
 
Serie: Idijärvi #2
 
Handling: 
Mörkret har lagt sig över Idijärvi sameby och det dröjer veckor innan solen återvänder. Borri noaidis attack har rivit upp djupa sår inom Áili, sår som blir än mer smärtsamma när en tragisk olycka gör henne ensam igen. 
   Samtidigt har Nåjdernas råd kommit till byn. De söker efter Urseiten, det mytomspunna föremål som kan förgöra dem alla om det hamnar i fel händer. Áili litar inte på rådsmedlemmarna och när deras sökande inte ger resultat försöker hon utveckla sina krafter på egen hand. Hon gör allt för att hålla byn säker. Inget pris är för högt för att skydda de hon älskar.
 
Mitt omdöme:
Jag blev faktiskt positivt överraskad av den här boken. Jag gillade den första, Middagsmörker, men jag tycker att dess uppföljare är bra mycket bättre! Det är uppenbart att författaren har utvecklats en hel del från den första till den andra boken.
 
Till en början var jag lite förvirrad, det var ju ändå ett tag sedan jag läste första boken. Men när jag kom in i berättelsen mer så kände jag att jag hade koll igen. Och jag gillar hur berättelsen fortsätter. Det är spännande och hög fart. Jag gillar att Áili får utveckla sina krafter mer och utvecklas som noaidi. Hennes och Olivias relation är jättefin, en av mina favoritaspekter i boken. Olivia utgör ett sådant enormt stöd när Áili annars hade stått ensam, åtminstone till stor del.
 
Över lag tycker jag att miljön och det här samhället är bra och intressant beskrivet. Jag älskar att lära mig mer om samisk kultur, någonting jag kan pinsamt lite om. Dialogen i boken känns äkta, eller vad man ska säga. Det flyter på helt enkelt. Ibland kanske saker och ting upptäcks lite väl lägligt, men det är inget direkt större problem.
 
Slutet av boken tyckte jag också om, det ska bli spännande att se hur serien fortsätter i nästa bok.
 

Min recension av Middagsmörker.

Till top