biblioteket

Månadsupdate: Maj

Månadsupdate maj Permalink1
       
 
Antal lästa böcker: 6
Antal lästa sidor: 2263
Påbörjade serier: 2 - The school for good and evil, Discworld.
Avslutade serier: -
Omläsningar: -
Bästa boken: Tror Drömtjuvarna var bäst i Maj.
 
Har haft en liten svacka i Majs läsning. Har inte riktigt haft ro att sitta och läsa. Men ett par fysiska böcker har det blivit i alla fall, sen har resten blivit ljudböcker. Vad glad jag är att jag har börjat tycka om att lyssna på böcker föresten! Förstår inte varför jag inte tyckt om det tidigare.
 
I juni hoppas jag minska min hög med böcker jag är mitt uppe i för tillfället. Gillar egentligen inte att läsa flera böcker på samma gång. Nu är de alldeles för många.

Recension: The colour of magic

Recensioner the colour of magic Permalink0
 
 
Författare: Terry Pratchett

Utgivningsår: 1983
 
Serie: Discworld #1
 
Handling: 
On a world supported on the back of a giant turtle (sex unknown), a gleeful, explosive, wickedly eccentric expedition sets out.  There's an avaricious but inept wizard, a naive tourist whose luggage moves on hundreds of dear little legs, dragons who only exist if you believe in them, and of course THE EDGE of the planet...
 
Mitt omdöme:
Efter att ha hört den här massiva serien höjas till skyarna så ville jag prova på den själv. Och visst, jag kan helt klart förstå varför folk tycker så mycket om de här böckerna. Men jag vet inte riktigt om det är någonting för mig.
 
Världen är väldigt kul och intressant. Karaktärerna likaså. De är åtminstone kul. För jag var väl inte superintresserad av vad som skulle hända dem. Twoflower var nog min favorit. Han var väldigt rolig och charmig på sitt sätt. Hans picturebox var ett kul påfund, som en kamera där en demon målar av föremålet för bilden inuti. Rincewind var helt okej, han fungerade lite som en motvikt till Twoflower på sätt och vis. Resten av karaktärerna fastnade inte riktigt hos mig.
 
Jag tror att jag borde ha läst ett fysiskt exemplar av den här boken. Nu lyssnade jag på den som ljudbok och jag märkte att om jag tappade koncentrationen för bara ett ögonblick så var jag ganska förvirrad. Tempot är så himla högt, så det gäller att fokusera. Vet inte om jag hade fastnat mer för boken om jag hade gjort så, ärligt talat tror jag inte det. 
 
Den är väldigt välskriven och språket är väldigt eget. Jag får känslan av att Pratchett har ett ganska unikt skrivsätt. Men tyvärr tror jag att den var en aning för whimsical för min smak. Inte en dålig bok alls, men jag vet inte om jag kommer fortsätta med Discworld-serien. Vi får se.
 

Recension: The other side of the story

Recensioner the other side of the story Permalink0
 
 
Författare: Marian Keyes

Utgivningsår: 2004
 
Handling: 
Jojo Harvey is a dead ringer for Jessica Rabbit and the most ferocious literary agent in town. A former NYPD cop, she now lives in London making million-dollar book deals while trying to make partner at her firm . . . all the while sleeping with the boss man. 
   Lily Wright is an author who believes in karma, and is waiting for the sky to fall after stealing her former best friend's man. Though her first book failed to sell, her life turns upside down when her most recent book becomes a huge bestseller. 
   Gemma Hogan is an event designer extraordinaire, but her personal life is nonexistent after losing the love of her life and her best friend in one fell swoop. To make matters worse, her father has just left her mother. While taking care of her mother, she e-mails a close colleague about her frustrations, who in turn forwards the hilarious e-mails to a famous literary agent named Jojo Harvey, who just happens to represent her former friend, now enemy, Lily Wright. . . .
 
Mitt omdöme:
Mitt förhållande till Marian Keyes har varit i stort sett obefintligt. Hennes böcker finns alltid i second hand-affärer och jag hade såklart hört namnet förut. Men jag har aldrig känt mig manad att läsa någonting hon skrivit. Tills jag hittade hennes Youtube-kanal. Vilken underbart rolig och söt människa. Så jag valde en av hennes böcker på måfå och jag kommer helt klart fortsätta läsa hennes berättelser.
 
Jag tyckte det var jätteroligt att läsa en bok som är så centrerad på bokbranchen. Från flera olika perspektiv dessutom. Det var lite limmet som höll ihop boken och även om det inte blir utforskat på ett särskilt djupt sätt så tyckte jag om det.
 
De tre kvinnorna vi får följa tyckte jag om för det mesta. Gemma kunde vara lite irriterande. Jag fattar att hon känner som hon gör gentemot Lily, men hon är en vuxen människa. Kanske dags att gå vidare med sitt liv efter över tre år. Men hon var nog den roligaste karaktären av de tre, om än lite dråplig. Hennes storyline kändes dock lite ofärdig. Man får väldigt mycket av henne i början, men sen kommer hon in lite som en eftertanke i resten av boken. Jojo gillade jag väldigt mycket. Hon var kaxig och driven, vilket var snyggt utfört. Men Jojo var nog den karaktären jag tyckte att man fick lära känna minst. Hon var lite som ett lim mellan de andra två på sätt och vis. Lily var nog min favorit. Hon kändes väldigt vänlig och hon var mysig att få följa. Då och då kunde jag irritera mig lite på hennes resonerande, men på det stora hela var hon den jag fastnade mest för. Hennes storyline kändes också mest utvecklad.
 
Det jag gillade mest med boken var sättet den är skriven på. Marian Keyes språk är väldigt lättsamt och rättframt. Hon är väldigt rolig och det är rappt och underhållande från början till slut. Så trots att boken hade sina brister så är jag ändå väldigt glad över att ha läst den.
 
Till top