biblioteket

Månadsupdate: oktober

Månadsupdate crown of midnight, darkfever, släppa taget, the outsiders Permalink0
   
 
 
Månadens bästa bok: The outsiders
Månadens sämsta bok: Ingen dålig bok den här månaden.
Månadens bästa karaktär: Ponyboy eller Celeana
Månadens sämsta karaktär: Kan verkligen inte komma på någon. Kanske Mort i Crown of midnight, mest för att jag tyckte han var lite tråkig och irriterande.
Antal lästa böcker: 4
Antal lästa sidor: 1265
 
Inte så jättemånga böcker kanske, men vad gör väl det? För de fyra böcker jag har läst har varit riktigt bra. Håller just nu på med Jane Eyre, som jag gillar hur mycket som helst. 

Recension: The Outsiders

Recensioner the outsiders Permalink0
 
 
Författare: S.E. Hinton

Utgivningsår: 1967
 
Handling: 
No one ever said life was easy. But Ponyboy is pretty sure that he's got things figured out. He knows that he can count on his brothers, Darry and Sodapop. And he knows that he can count on his friends - true friends who would do anything for him, like Johnny and Two-Bit. And when it comes to the Socs - a vicious gang of rich kids who enjoy beating up on "greasers" like him and his friends - he knows that he can count on them for trouble. But one night someone takes things too far, and Ponyboy's world is turned upside down...
 
Mitt omdöme:
Det här var en fantastisk liten bok. Inte ens 200 sidor, men så himla mycket händer. Jag blev fullkomligt kär i The Outsiders. Den är skriven på ett otroligt enkelt, men vackert sätt. Just språket i boken var min favoritdel. Författarens sätt att hantera dialog är väldigt skickligt, det bara flyter fram. Känns väldigt naturligt och språket passar berättelsen väldigt bra.
 
Nästa sak jag gillade väldigt mycket var karaktärerna. Tror inte det fanns en enda karaktär jag ogillade. De som stod närmast Ponyboy speciellt, de kändes väldigt verkliga och levande. Har svårt att tro att någon av dem kommer försvinna ur mitt minne någon gång snart. Individuellt funkade de väldigt bra, men deras relation till varandra är det som verkligen lyfter boken. Att de är så olika, men ändå inte. Att de bryr sig så mycket om varandra. Darry och Sodapop var nog mina favoriter, efter Ponyboy. Deras brödraskap var väldigt fint att läsa om.
 
Boken tar upp flera intressanta teman. Utanförskap, fördomar, kärlek, familj och vänskap. Klassskillnader, rädsla och mod. Att alla trots allt är människor, oavsett om man är en greaser eller en Soc. Som sagt, den hinner med en hel del på bara 180 sidor. Men det känns aldrig som att det blir för mycket. Det är helt enkelt en vacker, och ibland hemsk, bok som jag tror kommer beröra de flesta som läser den. Jag rekommenderar den verkligen, en av de bästa böckerna jag läst i år.
 

Recension: Crown of midnight

Recensioner crown of midnight Permalink1
 
 
Författare: Sarah J. Maas

Utgivningsår: 2013
 
Serie: Throne of Glass #2
 
Handling: 
From the throne of glass rules a king with a fist of iron and a soul as black as pitch. Assassin Celaena Sardothien won a brutal contest to become his Champion. Yet Celaena is far from loyal to the crown. She hides her secret vigilantly; she knows that the man she serves is bent on evil.

Keeping up the deadly charade becomes increasingly difficult when Celaena realizes she is not the only one seeking justice. As she tries to untangle the mysteries buried deep within the glass castle, her closest relationships suffer. It seems no one is above questioning her allegiances—not the Crown Prince Dorian; not Chaol, the Captain of the Guard; not even her best friend, Nehemia, a foreign princess with a rebel heart.

Then one terrible night, the secrets they have all been keeping lead to an unspeakable tragedy. As Celaena's world shatters, she will be forced to give up the very thing most precious to her and decide once and for all where her true loyalties lie... and whom she is ultimately willing to fight for.
 
Mitt omdöme:
Alldeles för långt efter Throne of Glass har jag äntligen läst dess uppföljare. Och eftersom jag älskade första boken var mina förväntningar ganska höga. Tyvärr tyckte jag, för det mesta, inte lika mycket om Crown of Midnight. Bitvis tyckte jag att den var lite rörig, lite smått seg. 
 
Så därför blev jag lite besviken, men jag försökte tänka positivt. För jag älskar de här karaktärerna, de är helt fantastiska. Chaol är definitivt en favorit, även om jag gillar Dorian som karaktär också. Men ingen slår Celaena. Jag älskar att få följa henne. Från att se henne tillsammans med vänner, med de hon älskar, till en mördare. Och herregud vad författaren lyckas väl med att dra fram Celeanas mörka sidor. Hon blir helt förbytt, helt utan nåd. Så otroligt vild och grym. Jag fullkomligt älskar det. Jag gillade även att magi tar en större del i den här boken. Hoppas på mer av den varan i nästkommande böcker.
 
Och trots att jag tyckte att boken var lite seg emellanåt, var den även väldigt spännande. Särskilt mot slutet. De sista 50 sidorna eller så var fantastiska. Jag är så exalterad över hur berättelsen har utvecklats. Avslöjanden jag aldrig hade kunnat räkna ut, jag satt och gapade under slutet. Jag riktigt längtar efter nästa bok i serien, tror den kommer vara sjukt intressant och spännande.
 
 
Till top