Recension: Det är Lotta, förstås!
Författare: Merri Vik
Utgivningsår: 1958
Handling:
Här får vi för första gången stifta bekantskap med Marie-Sofie Charlotta Månsson, det vill säga Lotta. Julen nalkas och Lotta och hennes klasskamrater lussar för Lockige Fridolf.
Mitt omdöme:
Läste ett par av Lotta-böckerna när jag var liten och tyckte de var ganska roliga. Så när jag såg att de fanns som e-böcker på Storytel bestämde jag mig för att se hur jag gillar böckerna idag. Inte minst ville jag börja från början i serien.
Och jag kände genast igen stilen. Rappt och vardagligt språk, även om det här märks att boken har några år på nacken. Lotta är lika rolig som jag minns henne. Dråplig liksom. Man tycker om henne fast det kanske inte alltid går som hon tänkt när hon gör saker. De svårigheter hon hamnar i löser sig ju till slut ändå.
Det var även fint att läsa om Lottas vänskapsrelationer och även relationerna inom familjen. Allt kändes så genuint.
Allt som allt var det väldigt roligt att återvända till Lotta. Även om allt löser sig lite väl snyggt och prydligt och även om författaren är, väldigt, förtjust, i, kommatecken, i, sina, meningar. Men det ska blir roligt att följa den här serien framöver, när man behöver något fint och roligt att läsa.
