Recension: Stardust
Författare: Neil Gaiman
Utgivningsår: 1999
Handling:
Stardust is an utterly charming fairy tale in the tradition of The Princess Bride and The Neverending Story. Neil Gaiman, creator of the darkly elegant Sandman comics and author of The Day I Swapped My Dad for Two Goldfish, tells the story of young Tristran Thorn and his adventures in the land of Faerie. One fateful night, Tristran promises his beloved that he will retrieve a fallen star for her from beyond the Wall that stands between their rural English town (called, appropriately, Wall) and the Faerie realm. No one ever ventures beyond the Wall except to attend an enchanted flea market that is held every nine years (and during which, unbeknownst to him, Tristran was conceived). But Tristran bravely sets out to fetch the fallen star and thus win the hand of his love.
Mitt omdöme:
Den här boken är knappt 200 sidor lång. Jag gillar Neil Gaiman och jag har sett filmatiseringen av boken, vilken jag också tycker mycket om. Så jag förväntade mig helt klart att tycka om Stardust som bok också, och att kunna läsa ut den ganska fort. Men jag har hållt på med den från och till sedan november. Jag har aldrig riktigt känt mig manad att läsa den, helt enkelt för att jag tyckte den var ganska tråkig.
Jag vet inte riktigt vad det är som får mig att känna så. Tempot är relativt högt, språket är lättsamt och roligt och det händer en hel del under karaktärernas resor. Men varje sida liksom hasade sig fram för mig. Jag kände aldrig att jag riktigt kom någon av karaktärerna nära heller. För mig var det en ganska ytlig bekantskap på något sätt, och jag hade lite svårt att ta dem på allvar. Jag tror jag hade lite svårt att komma in i världen också, som även den kändes lite som en ytlig bekantskap. Den är väldigt fantasifullt skapad, men jag saknar ett djup. Jag tyckte mycket var tokigt och knasigt för sakens skull, vilket jag har lite svårt för.
Språket är dock bra, jag gillar Neil Gaimans sätt att skriva. Men själva berättelsen han skapat föll mig inte riktigt i smaken den här gången. Nej, då har han roligare saker man kan läsa tycker jag.
