Recension: Trollbunden
Författare: Margit Sandemo
Utgivningsår: 1982
Utgivningsår: 1982
Serie: Sagan om Isfolket #1
Handling:
Silje Arngrimsdotter var bara sjutton år när pesten tog alla hennes släktingar 1581. Utsvulten och frusen och med två små barn att ta hand om sökte hon sig till likbålen utanför Trondheim för att söka värme. Märkligt nog var det bara en i Isfolkets ätt som hjälpte henne i nödens stund - en man som Silje fann närmast djurisk och skrämmande, men underligt tilldragande på samma gång...
Mitt omdöme:
Min mamma har under flera år sagt åt mig att jag borde läsa de här böckerna. Jag vet egentligen inte varför jag inte har påbörjat den är sjukt långa serien förrän nu. Men nu har jag åtminstone påbörjat serien och jag tror inte att jag kommer kunna sluta.
Jag är faktiskt lite förvånad över hur pass mycket jag gillade den här boken. Jag hade väl inte några särskilt höga förväntningar, hade mest hört att det var lite tant-snusk varning på dem. Och visst, det finns en hel del sexuella scener. Men den här boken fångade verkligen mig. Jag tyckte jättemycket om Silje. Hon var vänlig och samtidigt rätt så tuff. Tengil gillade jag också, för det mesta. Lite väl brooding kanske. Jag tyckte även om att den både baseras historiska fakta och fantasy-element. Den balansen sköttes snyggt.
Sättet den är skriven på skapade en nästan läskig stämning ibland. Kanske bidrog faktumet att jag lyssnade på den till den känslan, berättaren var sjukt inlevelsefull. Boken var väl inte världens mest välskrivna bok, men jag tycker att språket överlag var fint och stämningsfullt. Det är en väldigt beroendeframkallande berättelse om inte annat och jag ser fram emot att få följa den här släktsagan som så många människor älskar. Bara 46 böcker till!
