biblioteket

 

Författare: Margit Sandemo

Utgivningsår: 1982

 

Serie: Sagan om Isfolket #2

 

Silje och Tengel har hittat en skyddad plats i Isfolkets dal, och Silje var glad som Tengels hustru. Men hon längtade ut, kände sig fångad i den smala dalen med de konstiga bigotta människorna. Särskilt fruktade hon Hanna, den gamla häxan som stolta lärde ut sina knep för lilla Sol, Tengels systerdotter.
   Dessutom vilade hot om en kommande katastrof över dalen. Hanna hade förutsett det, och hon tog aldrig fel...

 

Jag tror jag tyckte ännu mer om den här andra boken, än den första. Det kändes som att den var lite tajtare så att säga. En tydligare röd tråd. Och det var väldigt roligt att få se barnen växa upp och bli äldre. Bli tydligare karaktärer.

 

Silje och Tengel tar ett steg tillbaka i den här boken, åtminstone jämfört med den första, och lämnar plats till sina barn. Det känns som ett smart sätt att bygga upp för tredje boken, som jag tror mest kommer följa Sol. Och just Sol var väldigt intressant. Jag vet inte riktigt var jag har henne, men jag vet att jag tyckte om att läsa om henne. Det ska bli väldigt spännande att se var hon hamnar.

 

Jag tyckte också att det var väldigt fint att vi verkligen får se hur lyckliga de alla är med varandra. Visst att det finns en del motgångar i berättelsen, men överlag kändes denna lite lättare och ljusare än den första. Spänningen och den lite läskiga stämningen finns dock kvar, vilket jag tyckte om.

 

I min recension av första boken skrev jag att den kanske inte alltid var så välskriven, vilket förvånar mig nu. Jag satt flera gånger och tänkte att jag önskar att jag kunde skriva lika bra som Margit Sandemo. Språket är vackert, men samtidigt enkelt och rakt. Jag gillade verkligen sättet boken är skriven på.

 

Sagan om Isfolket håller helt klart på att bli något av en favorit för min del. Är nästan lite sugen på att sätta igång med bok tre på en gång. Är himla glad över att serien är så lång. Jag kommer inte få slut på läsmaterial om Isfolket någon gång snart.