biblioteket

Recension: Nidstången

Recensioner nidstången, pax, recension Permalink0
 
Författare: Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson (Illustratör)

Utgivningsår: 2014
 
Serie: Pax #1
 
Handling: 
I den lilla staden Mariefred börjar konstiga saker att hända. Onda krafter försöker erövra det hemliga, magiska biblioteket, som funnits under kyrkan i hundratals år.
Väktarna Estrid och Magnar har vigt sina liv åt att skydda biblioteket, men i takt med att de blir äldre börjar bibliotekets magiska skydd försvagas. Bröderna Alrik och Viggo visar sig vara utvalda för att hjälpa till att försvara biblioteket mot de mörka krafter som vill ta makt över det.
   Alrik och Viggo måste använda både styrka och list för att övervinna alla övernaturliga otyg som väcks till liv i staden. Men pojkarna har också strider att utkämpa i sitt vardagsliv. Det finns ett killgäng i skolan som gör livet svårt. De har en mamma som de längtar efter, men som inte är att lita på. Och de måste kämpa med sin natur, den där ilskan som exploderar i huvudet, eller den där handen som liksom av sig själv tar grejer och stoppar i fickan.
 
Mitt omdöme:
Efter att ha hört massor av bra saker om den här serien bestämde jag mig för att testa första boken. Och jag förstår varför den är så populär! Även om jag inte riktigt är målgruppen så tyckte jag berättelsen var väldigt spännande och underhållande.
 
Karaktärerna samspelade väldigt bra. Relationen mellan Alrik och Viggo kändes trovärdig. Syskon som gör allt för varandra, samtidigt som man irriterar ihjäl sig på den andre. Magnar och Estrid var intressanta, lite mystiska sådär. Jag antar att man får lära sig mer om dem och deras bakgrund i kommande böcker. Hoppas det, för dem blev jag helt klart nyfiken på.
 
Vi hinner bara skrapa på ytan egentligen på brödernas resa, något jag egentligen önskat att författarna gått ännu mer in på. Men samtidig förstår jag att detta är en mellanåldersbok. Allt får inte plats på de sidor som finns liksom, och äventyret måste ju fortsätta i resten av böckerna i serien.
 
Nidstången var en bra introduktion i böckerna i Pax-serien. Jag satt flera gånger och önskade för mig själv att jag kunde skriva såhär. Språket är enkelt, men det ser aldrig ned på läsaren. Det är levande helt enkelt, med svordomar och allt annat som faktiskt är en del av det vardagliga språkbruket. Jag gillar att man har med sådant och även lite blod och våld, även om berättelsen riktas till lite yngre läsare. Det tillför ju något till berättelsen och är inte bara där "för att".
 
Så jag gillade helt klar den här första boken. Pax är en serie jag absolut kommer fortsätta med.
 
Till top