biblioteket

Recension: Barnbruden

Recensioner barnbruden Permalink0
 
 
Författare: Anna Laestadius Larsson

Utgivningsår: 2013
 
Handling: 
Det är juni 1774 och det kungliga linjeskeppet Sofia Albertina närmar sig Sveriges kust. Ombord finns Hedvig Elisabeth Charlotta, femton år gammal och den yngsta kungliga bruden i Sveriges historia.
   Den omsvärmade adelsfröken Sophie von Fersen förbannar tyst sin mor som tvingat med henne på resan. Hon vill inte passa upp på en trilskande tysk barnrumpa, i tankarna är hon på bal i prins Fredriks armar.
   I Stockholm förbereder Gustav III och hans hov ett ståtligt mottagande. Förväntningarna på flickan är höga, hon ska gifta sig med kungens bror Karl och skänka landet den tronarvinge man så länge väntat på.
   Och långt under slottets vackra paradvåningar vaknar Pottungen – den stumma flickan som tar hand om andras skit.
 
Mitt omdöme:
Jag hade inte särskilt höga förväntningar på boken när jag började läsa. Hade egentligen inte hört någonting om den, men varje gång jag går in i en bokhandel fångar omslaget mitt intresse. Så jag bestämde mig för att testa på den.
 
Jag tyckte om den mycket mer än jag trodde jag skulle göra. Hovintrigerna var väldigt spännande att få följa och karaktärerna är skapade väldigt väl. De är kanske inte särskilt lätta att tycka om alla gånger, men det gjorde ingenting. De är inte alltid menade att bli omtyckta. Charlotta och Sophie tyckte jag om. Charlotta kunde vara lite irriterande ibland, men på det stora hela är hon vänlig och stark. Deras vänskap var väldigt fin och det märks hur mycket de behöver varandra. Men min favorit var Pottungen. Det ska bli väldigt spännande att se var hennes berättelse hamnar i nästa bok. Hon är väl den av de tre man lär känna minst, men jag är helt klart intreserad av att få veta mer om henne. Männen i boken utmålas nästan enbart som hemska människor och de gör helt klart avskyvärda saker. Vet inte vad jag tycker om det egentligen. Man kan kanske se dem som onyanserade karaktärer, men jag upplevde dem ändå inte som sådana.
 
Berättarstilen är ganska enkel och rak, vilket jag tycker passar berättelsen. Det är inget målande språk direkt, men man är hela tiden engagerad och vill veta vad som ska hända härnäst. Så jag är glatt överaskad över Barnbruden. Jag kommer definitivt läsa böckerna som följer i den här serien.
 
Till top