biblioteket

Recension: Färjan

Recensioner färjan Permalink0
 
 
Författare: Mats Strandberg

Utgivningsår: 2015
 
Handling: 
I kväll ska 1 200 förväntansfulla passagerare åka på en kryssning mellan Sverige och Finland. Men det finns något ondskefullt ombord på den här resan. Mitt i natten är färjan plötsligt avskärmad från omvärlden. Det finns ingenstans att fly. Det finns inget sätt att kontakta land. Och du vet inte vem du kan lita på.
   Här får vi lära känna både passagerare och personal. Den ensamma gamla kvinnan som söker äventyret. Den avdankade schlagerstjärnan som leder karaokekvällarna. Mannen som tidigare jobbat ombord och nu återvänder för att iscensätta ett spektakulärt frieri. Ordningsvakten som med sina tre kollegor försöker kontrollera det dagliga kaoset ombord. De tolvåriga kusinerna som var bästa vänner innan en familjehemlighet kom emellan dem.
   Relationer sätts på prov. Vanliga människor tvingas bli hjältar. Men det som händer den här natten kan också locka fram det värsta i dem. Välkommen ombord på Baltic Charisma.
 
Mitt omdöme:
Av någon anledning lockade inte den här boken mig särskilt mycket när den först kom ut. Jag älskar ju Engelsfors-triologin, men jag fick för mig att Färjan inte skulle vara min grej. Skräck är inte en genre jag har läst särskilt mycket utav, så jag hade egentligen inte så mycket att grunda det tvivlet på. Men eftersom jag hört folk höja den här boken till skyarna bestämde jag mig ändå för att ge den en chans.
 
Och vilket himla bra beslut det var! Jag fullkomligt älskade den här boken, en av de bästa jag läst hittills i år. Först var jag lite tveksam eftersom det är så himla många olika karaktärer vi får följa. Jag var övertygad om att det skulle bli förvirrande. Men där hade jag fel. Varje karaktär, hur lite hen än är, har en väldigt distinkt röst. De känns alla så levande och verkliga. Just karaktärerna var det bästa med Färjan. Vid ett par tillfällen fick jag nästan påminna mig själv om att de inte finns på riktigt, att det bara är en berättelse. Några favoriter var Pia, Albin och Calle. Filip tyckte jag också väldigt mycket om. Och Vincent när jag tänker efter. Dan hatade jag som person, men älskade som karaktär. Så jäkla snyggt skriven. Allas relationer till varandra vävdes samman så himla bra dessutom och jag var helt uppslukad i deras öden.
 
De övernaturliga delarna i boken var väldigt intressant tolkade. Vill inte säga exakt vad det rör sig om, i fall det kan ses som en spoiler. Men vi kan väl säga att en väldigt vanlig övernaturlig...grej... är en del av berättelsen och Mats Strandbergs tolkning av det här kändes nytänkande och egen. Väldigt creepy dessutom. Att den här boken klassas som skräck kan jag helt klart förstå.
 
Tyvärr kändes vissa delar lite smått utdragna mot slutet, vilket gör att betyget inte riktigt blir full pott. Men överlag var det en fantastisk berättelse. Kan dessutom rekomendera ljudboken, som var riktigt bra uppläst av Mats man - Johan Ehn. Om han fortsätter så här kommer Mats Strandberg bli en av mina favoritförfattare.
 
Till top