biblioteket

Recension: Sovarna

Recensioner sovarna Permalink0
 
 
Författare: Maggie Stiefvater

Utgivningsår: 2014
 
Originaltitel: Blue Lily, Lily Blue
 
Serie: Kretsen #3 (The raven cycle #3)
 
Handling: 
Det kan vara farligt att drömma. Men ibland är det ännu farligare att vakna upp. 
   Blues mamma har varit försvunnen i flera månader. Blue försöker förstå varför, samtidigt som hon och Gansey, Adam, Ronan och Noah utforskar den förtrollade skogen Cabeswater, i sökandet efter den mytomspunna kungagraven. De har hittat en märklig grotta, och inuti grottan en uråldrig walesisk kista. De tror att kistan innehåller De tre sovarna. Men endast två får väckas, den tredje måste fortsätta sova … 
   Nya ting har funnit sig tillrätta i Blues ägo. För första gången i sitt liv har hon vänner som hon litar på, och som hon hör ihop med. Korppojkarna har accepterat henne som en del av deras krets. Deras bekymmer och längtan har blivit hennes, hennes har blivit deras. Men problemet med kära ting är hur lätt de kan förloras. Vänner kan svika, syner kan förvilla, övertygelser gå om intet. I jakten på kungen Glendower möter ungdomarna inte bara övernaturliga väsen, sorgsna vålnader, kraxande korpar, förföriska synvillor, latinska besvärjelser och ingångar till parallella världar, utan också stor ondska.
 
Mitt omdöme:
Jag insåg just att jag nog inte har så väldigt mycket nytt att säga i den här recensionen, som jag inte redan har sagt angående tidigare böcker i serien. För den här serien är så himla jämn, om man kan säga så. Vanligtvis är första boken asbra, andra lite sisådär, tredje helt okej, och så vidare. Men här är nivån så jämn, så det skulle nästan kunna vara en enda lång bok. Förstår ni vad jag menar?
 
Hur som helst tycker jag fortfarande väldigt mycket om karaktärerna. Ronan fortsätter vara min favorit, men det gjorde faktiskt inte så mycket att han fick lite mindre utrymme här än i förra boken. För Adam och Blue, som jag tycker sitter i förarsätet i den här tredje boken, får växa så otroligt mycket. Har alltid gillat dem båda, men i Sovarna tyckte jag bara om dem ännu mer.
 
Saker och ting har blivit väldigt spännande och jag tycker även att den här boken är lite mindre förvirrande än de två föregående. Fortfarande lite förvirrande, men alla trådar börjar liksom knytas samman på ett väldigt intressant sätt. Jag längtar efter att få sätta tänderna i seriens avslutande del. För Maggie Stiefvater skriver så otroligt vackert. Hennes språk är magiskt och hennes karaktärer är så väldigt intressanta och levande.
 
 
Min recension av Kretsen.
Min recension av Drömtjuvarna.
Till top