Recension: Drottningen vänder blad
Författare: Alan Bennett
Utgivningsår: 2007
Utgivningsår: 2007
Originaltitel: The Uncommon Reader
Handling:
Om det inte varit för de olydiga hundarna så skulle den engelska drottningen förmodligen aldrig ha upptäckt bokbussen.
Hon stiger på bussen för att be om ursäkt för sin skällande hund och av artighet lånar hon en av böckerna från hyllorna. Det visar sig dock vara en omåttligt torr och tråkig roman, men drottningen läser pliktskyldigt ut den, lämnar tillbaka den och återvänder till slottet med en ny bok i väskan.
Den här gången får bokvalet förödande konsekvenser. Boken i fråga väcker nämligen Hennes Majestäts passion för läsning. En passion som växer sig så stark att hennes officiella plikter snart blir lidande.
Och medan drottningen förlustar sig med världslitteraturen så konspirerar hennes undersåtar om hur Hennes Majestäts litterära utsvävningar ska få ett slut.
Hon stiger på bussen för att be om ursäkt för sin skällande hund och av artighet lånar hon en av böckerna från hyllorna. Det visar sig dock vara en omåttligt torr och tråkig roman, men drottningen läser pliktskyldigt ut den, lämnar tillbaka den och återvänder till slottet med en ny bok i väskan.
Den här gången får bokvalet förödande konsekvenser. Boken i fråga väcker nämligen Hennes Majestäts passion för läsning. En passion som växer sig så stark att hennes officiella plikter snart blir lidande.
Och medan drottningen förlustar sig med världslitteraturen så konspirerar hennes undersåtar om hur Hennes Majestäts litterära utsvävningar ska få ett slut.
Mitt omdöme:
Den här söta lilla boken var precis vad jag behövde. Kort, lättsam, rolig och fin. En bok som nästan är ett kärleksbrev till läsning var perfekt för att komma ur en lässvacka.
Drottningen som karaktär var väldigt rolig. Hon bar upp den här boken till hundra procent. Jag tyckte även om Norman väldigt mycket och deras lilla relation var superfin. Vilket drömjobb förresten. Läsa böcker tillsammans med drottningen. Övriga karaktärer var väldigt välskrivna och de fyllde sin funktion i berättelsen, men jag var inte särskilt intresserad av dem.
Boken är väldigt välskriven och jag vill definitivt läsa mer av Alan Bennett. Tonen är som sagt lättsam och rolig, men det ligger samtidigt ett allvar undertill som jag tyckte om. Så ja, boken var alldeles perfekt för mig just nu. Dock tror jag inte att jag kommer läsa om den och den gjorde väl inte ett superstort intryck på mig. Men den var väldigt fin och helt klart värd att läsa.
