Recension: Paper Towns
Författare: John Green
Utgivningsår: 2008
Utgivningsår: 2008
Handling:
Quentin has always loved Margo Roth Spiegelman, for Margo (and her adventures) are the stuff of legend at their high school. So when she one day climbs through his window and summons him on an all-night road trip of revenge he cannot help but follow.
But the next day Margo doesn’t come to school and a week later she is still missing. Q soon learns that there are clues in her disappearance . . . and they are for him. But as he gets deeper into the mystery – culminating in another awesome road trip across America – he becomes less sure of who and what he is looking for.
But the next day Margo doesn’t come to school and a week later she is still missing. Q soon learns that there are clues in her disappearance . . . and they are for him. But as he gets deeper into the mystery – culminating in another awesome road trip across America – he becomes less sure of who and what he is looking for.
Mitt omdöme:
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här boken. Jag både gillar och ogillar den. Så vi börjar väl med det jag tyckte om.
Som vanligt tycker jag väldigt mycket om sättet John Green skriver på. Han är nog en av mina favoriter, rent språkmässigt. En salig blandning av humor och vackra meningar. Jag sitter och önskar om och om igen att jag någon gång ska kunna skriva så bra. Och just humorn var nog en av de bästa aspekterna med boken. Det var inte så att jag satt och skrattade hela tiden, men det är småsaker som gör texten väldigt rolig på sina ställen. Karaktärer som Ben bidrar också till flera roliga situationer.
Sedan gillade jag även vänskapen och dynamiken i gruppen mellan Q, Ben, Radar och så småningom Lacey. De var underhållade att läsa om och deras vänskap kändes verklig på något sätt.
Men det fanns tyvärr en hel del saker jag inte riktigt gillade, eller som jag kände ganska likgiltigt för. Margo kunde jag inte riktigt greppa och jag förstod väl egentligen inte vad som skulle vara så himla fantastiskt med henne. Q's besatthet av henne störde jag mig ganska mycket på. Och det var ett ganska stort störande moment, eftersom det är lite det boken bygger på. Jag tyckte även att det var lite synd att Q kändes väldigt lik båda huvudpersonerna från Looking for Alaska och An abundance of Katherines (vars namn jag har glömt). Det finns skillnader såklart, men de påminner om varandra.
Paper Towns gjorde inget större intryck på mig. En helt okej bok. Jag ser ändå fram emot att se filmen, tror den här berättelsen kan bli en rätt bra film.
