Recension: Potensgivarna
Författare: Karin Brunk Holmqvist
Utgivningsår: 2004
Utgivningsår: 2004
Handling:
Systrarna Svensson har båda passerat 70-årsstrecket och lever stillsamt och ganska förnöjt sina liv i föräldrahemmet i Borrby. När byrådirektör Alvar Klemens köper sommarhus intill blir det liv i luckan. Nya klänningar inköps i Simrishamn och de glömmer till och med bort att deras bror vill få in dem på hemmet för att ha huset som sommarstuga. En dag får de se Molins hankatt mer eller mindre kasta sig över Erlandssons honkatt Majsan efter att ha ätit bland Alvars blommor. Då får de en strålande idé om hur de ska få pengar till att installera bekvämligheter. De startar en firma i potensökande medel, och när de satt in den första annonsen i tidningen blir inget sig likt för Tilda och Elida.
Mitt omdöme:
Potensgivarna var en söt liten bok. Den var hjärtlig och lite smårolig med lättläst språk. En sådan bok som man kan försvinna in i en liten stund och bara ha det bra. Den var väl inte så rolig som jag hade trott, men jag tyckte om den.
TIlda och Elida var väl hel okej som karaktärer, deras styrka ligger nog snarast i deras systerskap. Även om de ibland kan vara lite elaka mot varandra så märks det tydligt hur mycket de bryr sig om varandra. De har liksom fått bli varandras stadiga punkt i livet, där de bor tillsammans i föräldrahemmet. Individuellt kunde jag irritera mig lite grann på dem, men tillsammans var de roliga. Deras dynamik var väldigt underhållande. Jag tyckte om att få följa deras utveckling. Hur de kom till liv på sätt och vis. Övriga karaktärer fastnade jag säl inte särskilt för. Alvar var lite mysig, Rutger var väl mest en gnällig liten skit. Han kunde jag irritera mig på, emellanåt betedde han sig som ett litet barn.
Den här boken var som sagt väldigt lättläst och underhållande. Jag kommer absolut att läsa fler av författarens böcker i framtiden.
