biblioteket

Författare: Harper Lee

Utgivningsår: 1960

 

'Shoot all the bluejays you want, if you can hit 'em, but remember it's a sin to kill a mockingbird.' A lawyer's advice to his children as he defends the real mockingbird of Harper Lee's classic novel – a black man charged with the rape of a white girl. Through the young eyes of Scout and Jem Finch, Harper Lee explores with exuberant humour the irrationality of adult attitudes to race and class in the Deep South of the thirties. The conscience of a town steeped in prejudice, violence and hypocrisy is pricked by the stamina of one man's struggle for justice. But the weight of history will only tolerate so much.

 

Som jag skrev i mitt senaste inlägg lade jag ifrån mig den här boken efter ett tag när jag först började läsa, och sedan dess har den liksom legat bortglömd här hemma. Men jag är väldigt glad att ha läst den nu, för jag tyckte faktiskt väldigt mycket om den.

 

I början hade jag lite svårt för sättet boken är skriven på. Dialogerna speciellt är skrivna i dialekt, så att säga, vilket kunde vara lite svårt att hänga med i ibland. Men när jag vant mig blev den aspekten faktiskt min favoritsak med boken. To kill a mockingbird är skriven på ett sådant otroligt skickligt sätt. Det är vackert, men inte allt för svårt. Det är så tydligt att vi följer ett barn, ett faktum som jag tycker är perfekt för den här berättelsen. Att få följa den som händer genom Scouts ögon lyfter boken till en ny nivå, och tankar och reflektioner som jag tror annars hade kunnat gått förlorade kommer fram genom henne.

 

Både Scout och Jem tyckte jag väldigt mycket om. De är väldigt kloka, och de tänker ett steg längre än många av de vuxna. Vad jag menar är att de inte låter förutfattade meningar och fördomar stå i vägen för deras egna iaktagelser och känslor i samma utsträckning som många av de äldre karaktärerna.

 

Anledningen till att jag först lade boken ifrån mig var helt enkelt för att jag tyckte att handlingen var lite tråkig. Nu förstår jag inte riktigt det. Eller okej, berättelsen går ganska långsamt fram, men efter att ha läst ut den finns det så många andra saker som gör att jag tycker mycket om den. Språket, karaktärerna, ämnet som berörs och så vidare. Jag kan absolut förstå varför To kill a Mockingbird har blivit en klassiker.