biblioteket

Författare: Colm Tóibín

Utgivningsår: 2009

 

Eilis Lacey has come of age in small-town Ireland in the hard years following World War Two. When an Irish priest from Brooklyn offers to sponsor Eilis in America -- to live and work in a Brooklyn neighborhood "just like Ireland" -- she decides she must go, leaving her fragile mother and her charismatic sister behind.   

   Eilis finds work in a department store on Fulton Street, and when she least expects it, finds love. Tony, who loves the Dodgers and his big Italian family, slowly wins her over with patient charm. But just as Eilis begins to fall in love with Tony, devastating news from Ireland threatens the promise of her future.

 

Jag ville läsa den här boken så att jag kunde se filmen sen. Såg trailern och visste att det var en film för mig. Och jag gillade originalet tack och lov. Men inte så mycket som jag först trodde. För boken börjar väldigt starkt. Levande karaktärer, den är välskriven och har intressanta teman. De aspekterna fortsätter vara sanna genom hela boken. Men jag hade ändå några problem med den i slutändan.

 

Så vi börjar väl med det jag inte gillade lika mycket. Takten. Brooklyn har en ganska märklig fart om man kan säga så. Sävlig på något sätt. Nästan timid. Berättelsen smyger sig fram, ibland nästan som om den ber om tillåtelse att få berättas. Och det föll mig inte alltid i smaken. Bitvis var jag lite uttråkad och kände mest att jag ville att den skulle vidare. För vid vissa delar är det ganska mycket ältande. Samma saker, samma resonemang och argument om och om igen när ett problem uppstår. Det känns som om Eilis stampar på samma ställe när hon försöker komma underfund med något, eller när hon försöker få ordning på sina känslor.

 

Men över lag tyckte jag ändå om boken. Känslan av att längta hem var väldigt snyggt invävd i berättelsen, samtidigt som Eilis långsamt växer sig starkare i sin nya roll. Hon hittar sin plats och skapar ett liv åt sig själv. Känslorna kring allt det gillade jag och jag tror att många kan känna igen sig i det där, även om man inte flyttat till andra sidan jorden.

 

Eilis som karaktär gillade jag för det mesta. Som jag skrev tidigare kunde hon stå och stampa lite när saker blev svårt, men annars var hon väldigt intressant att få följa. Hon kändes verklig. Hon var vänlig och brydde sig väldigt mycket om andra (ibland lite väl mycket för sitt eget bästa). Även om hon ibland kunde kännas lite blyg och timid låg där ändå ett slags bett i hennes karaktär. Hon står upp för sig själv när hon verkligen behöver. Hennes relation till sin familj var ganska fin och jag gillade särskilt hennes bror Jack, även om han inte är med så mycket. Relationen med Tony var väl okej, inget himlastormande där direkt. Deras förhållande intresserade mig inte överdrivet mycket, men det störde inte heller.

 

Boken är genomgående välskriven och språket var direkt och koncist. Slutet kändes en aning abrupt och ihopslängt men på det stora hela är boken helt klart läsvärd! Nu ska jag kolla in filmen också och se hur den faller mig i smaken.