biblioteket

Recension: Låt vargarna komma

Recensioner låt vargarna komma Permalink0
 
 
Författare: Carol Rifka Brunt

Utgivningsår: 2012
 
Handling: 
New York 1987. Fjortonåriga Junes morbror dör i aids. Han var den viktigaste personen i världen och hans död lämnar henne ensam och tyngd av sorg. Tills hon träffar Toby, en man som också sörjer Finn. Mellan honom och June växer en oväntad och annorlunda vänskap fram, en vänskap som får hemligheter som länge varit dolda att dras fram i ljuset. Och June lär sig saker om sig själv och sina närmaste som förändrar henne för alltid.
 
Mitt omdöme:
Det här var en bok jag förväntade mig att älska! Recensionerna höjer den till skyarna och jag hade verkligen sett fram emot att sätta tänderna i den. Men jag blev tyvärr ganska besviken.
 
Tempot är väldigt långsamt. Med största sannolikhet ett medvetet drag, någonting som ska ge läsare en chans att verkligen ta in varje ord. Men för min del funkade det inte. Det blev mest tråkigt. Och jag vet inte om det låg lite i översättningen. Att något av magin som så många verkar koppla ihop med den här boken försvann när vi kommit ifrån engelskan. Samtidigt tyckte jag inte att översättningen var dålig, allt flöt på bra och kändes naturligt liksom. Så kanske var det helt enkelt inte en bok för mig.
 
Karaktärerna var nog det jag (för det mesta) gillade med boken. June hade både sidor jag tyckte om och kunde relatera till, men sedan upplevde jag henne som ganska barnslig och naiv. Jag vet att hon bara är 14 år gammal, men ändå. Hennes relation med Greta var både lite irriterande och intressant. Hur de försökte hitta tillbaka till varandra för att bara gå om varandra hela tiden. Och jag tyckte om Toby. Hur han och June såg efter varandra.
 
Så ja. Jag vet inte. Jag tror absolut att många människor skulle kunna älska den här boken. Många gör det redan. Det gick bara inte riktigt hem för mig alltid. Men jag skulle gärna testa fler verk av den här författaren. Men då läser jag nog på engelska, mest för att jämföra upplevelsen.
 
Till top