Författare: Joseph Sheridan Le Fanu
Utgivningsår: 1871
Utgivningsår: 1871
Handling:
A young woman living at her father's castle is the narrator of this novella. When a mysterious and beautiful stranger is stranded at the castle in odd circumstances and becomes a guest, the heroine quickly forms a close bond with her --but she subsequently discovers that her "friend" has a dark and lethal secret.
Mitt omdöme:
Jag började läsa Carmilla på min telefon när jag satt på tåget, mest för att fördriva tiden. Den är kort och jag hade varit nyfiken på den ett tag. Resten av kvällen satt jag med telefonen i handen och bara läste och läste, blev faktiskt lite förvånad över hur pass mycket jag gillade den här berättelsen.
Det bästa var nog själva atmosfären. Att det är en gotisk berättelse är väldigt tydligt och jag blev helt klart nyfiken på att läsa flera gotiska böcker. Det var väldigt obehagligt emellanåt. Inte så att man satt på nålar precis, men bara som en underliggande känsla i texten. Carmilla som karaktär bidrog också till den här känslan, hon var väldigt speciell. Oförutsägbar på något vis.
Jag gillade även hur tudelad huvudkaraktären var när det kom till Carmilla. Hur hon drogs till henne, samtidigt som hon ibland avskydde henne. Att hon tyckte att hon var motbjudande men ändå någon som hon älskade på sätt och vis. Åtminstone för stunden.
Tyvärr tycker jag att berättelsen tappar lite tempo och flow mot slutet. När generalen kommer in i berättelsen och berättar sin historia i tjugo miljoner år blev jag lite smått uttråkad, även om jag absolut förstår varför den delen är med i boken. Men allt som allt tyckte jag väldigt mycket om Carmilla. Den var lättläst och underhållande, med intressanta karaktärer.
0