biblioteket

Författare: Harriet Beecher-Stowe

Utgivningsår: 1852

 

Originaltitel: Uncle Tom's cabin

 

Mannen började en ogenerad undersökning av slavarna. Han bände upp Toms mun för att undersöka tänderna, lät honom dra upp rockärmen för att visa sina muskler, vände honom runt och lät honom hoppa och springa för att visa sina krafter.

   Så började auktionen.

   Tom steg upp på estraden och kastade en ängslig blick omkring sig. Auktionsförättaren skrek ut hans kvalifikationer och nästan omedelbart föll klubban. Priset tillkännagavs och Tom hade fått en ny ägare.

 

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva om den här boken. Å ena sidan förstår jag varför den är en klassiker och jag kan tro att den gjorde en del uppståndelse när den kom ut. Å andra sidan var den ganska tråkig. Boken berör ett känsligt ämne, någonting väldigt hemskt som jag inte känner mig tillräckligt insatt i för att ha en riktigt åsikt om. Och jag vet inte egentligen hur pass verkliga perspektiven är, eftersom de trots allt kommer från en författare som inte har varit slav själv. Äh, jag vet inte om det jag skriver går att dra några särskilt klara slutsatser från. Men jag kan uppskatta boken för vad den har gjort. Som jag förstår det har den varit en slags drivkraft i kampen mot slaveriet.

 

Av karaktärerna tyckte jag bäst om Cassy och Tom själv. Cassy hade ett slags driv som jag gillade, hon var smart och tog sitt liv i egna händer så gott det gick. Tom var helt enkelt en väldigt lätt karaktär att tycka om. Han är en god person som hjälper dem omkring sig.

 

Det är väldigt, väldigt mycket prat om kristendom och Gud i den här boken. Någonting som bitvis kunde störa mig lite, som icke-troende. Men jag kan uppskatta att Toms tro var en enormt stor tröst för honom, eller vad man ska säga. En tröst som han sedan kunde föra vidare till andra människor som behövde den.

 

Tyvärr hade jag svårt att riktigt komma in i boken, och den går väldigt långsamt fram. Så det är väl knappast någon ny favorit för min del, men som sagt kan jag uppskatta den för vad den är och vikten av ämnet den tar upp.