biblioteket

Författare: Dave Pelzer

Utgivningsår: 1995

 

Originaltitel: A child called "It"

 

När Dave Pelzer vid tolv års ålder omhändertogs av myndigheterna uppdagades en skakande historia. Sedan fyra års ålder hade han vanvårdats och systematiskt misshandlats av sin psykiskt sjuka mor.

   Dave isolerades successivt från sin pappa och sina bröder. Han behandlades sämre än en hund och många gånger önskade han att han skulle få dö.

   Idag är Dave vuxen. Med beundransvärt mod lyckades han inte bara överleva sin fasansfulla barndom utan också skapa sig ett tryggt och meningsfullt liv. Det här är hans egen berättelse – en upprörande men samtidigt förunderligt livsbejakande skildring. En djupt gripande och oförglömlig berättelse om ett barns mod och styrka att överleva mot alla odds.

 

Det känns lite konstigt att göra en recension på den här boken. Det är ju faktiskt inte påhittat. Författaren har upplevt varje detalj i den här berättelsen och jag vet inte riktigt om man kan recensera någons egna upplevelser. Så jag skriver bara lite vad som dyker upp i huvudet, kanske inte så mycket om boken som sådan, utan mer mina tankar kring allt den tar upp.

 

I stort sett från första till sista sidan var jag förbannad och illamående. Gång på gång undrade jag för mig själv hur det är möjligt att det kan slå slint så överjävligt i en människas huvud att man behandlar ett barn så här. Det var, i brist på ett bättre ord, intressant att läsa om hur mycket en person kan utstå, hur viljan att leva kan finnas kvar så länge. Hur länge ett barn kan kämpa sig igenom år av total misär. Hur uppfuckat är det inte att sådant här faktiskt sker?

 

När jag var färdig med boken hade jag en massa tankar kring den, men jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Det är en väldigt stark berättelse i alla fall och jag tror inte att den lämnar någon oberörd.