biblioteket

Författare: Jonas Gardell

Utgivningsår: 1992

 

Juha är tolv år och klassens clown. Att vara rolig är det enda han är bra på. Hans bästa vän är Jenny som har ett fult hårspänne i sitt fula hår, och Juha skäms för henne. I klassen finns också den mobbade Thomas, som har en galen tysk mamma, och de elaka Lennart och Stefan.

 

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga om den här boken, mer än att jag tyckte att den var väldigt bra. Men jag får väl försöka utveckla mina tankar lite mer än så.

 

På sätt och vis finns det ingen direkt handling i den här boken. Det känns snarare som om man får titta in genom ett fönster på Juha och alla de andra. Man får ta del av hans tankar och dilemman och allt det andra. En aspekt jag verkligen gillade var hur realistiskt Gardell beskriver många av sakerna som händer i boken. Jag tror (tyvärr) att väldigt många, om inte de flesta, kan känna igen sig i klassens dynamik eller vad man ska säga. Både att man har haft en kompis som inte var riktigt bra nog i andras ögon som man skämts lite över, men även att man kanske är den där kompisen. Juhas inre konflikter kring sin vänskap med Jenny till exempel, är väldigt snyggt gjort (även om han behandlar henne som skit). 

 

Så jag antar att karaktärerna är väldigt realistiska, vilket stärker läsupplevelsen väldigt mycket. Detta blandat med sättet boken är skriven på är vad som gör den så bra. För jag har blivit alldeles förälskad i Jonas Gardells sätt att skriva och berättelserna han skapar, även om jag bara har läst två av hans böcker. Jag kommer definitivt läsa "Jenny" och "Ett ufo gör entré", som också anknyter till den här berättelsen (om jag har fattat saken rätt).