Recension: The iron king
Författare: Julie Kagawa
Utgivningsår: 2010
Utgivningsår: 2010
Serie: The iron fey #1
Handling:
Handling:
Meghan Chase has a secret destiny; one she could never have imagined.
Something has always felt slightly off in Meghan's life, ever since her father disappeared before her eyes when she was six. She has never quite fit in at school or at home.
When a dark stranger begins watching her from afar, and her prankster best friend becomes strangely protective of her, Meghan senses that everything she's known is about to change.
But she could never have guessed the truth - that she is the daughter of a mythical faery king and is a pawn in a deadly war. Now Meghan will learn just how far she'll go to save someone she cares about, to stop a mysterious evil, no faery creature dare face; and to find love with a young prince who might rather see her dead than let her touch his icy heart.
Something has always felt slightly off in Meghan's life, ever since her father disappeared before her eyes when she was six. She has never quite fit in at school or at home.
When a dark stranger begins watching her from afar, and her prankster best friend becomes strangely protective of her, Meghan senses that everything she's known is about to change.
But she could never have guessed the truth - that she is the daughter of a mythical faery king and is a pawn in a deadly war. Now Meghan will learn just how far she'll go to save someone she cares about, to stop a mysterious evil, no faery creature dare face; and to find love with a young prince who might rather see her dead than let her touch his icy heart.
Mitt omdöme:
Jag vet inte varför det har dröjt såhär länge innan jag plockade upp den här boken. Har velat läsa den i åtminstone ett och ett halvt år. Men nu har jag i alla fall fått tummen ur och läst den. Och jag gillade den. Åtminstone de flesta bitar ur den.
Huvudkaraktären Meghan kunde jag störa mig lite på. Hon kändes väldigt förutsägbar och cliché-ig (tvivlar på att det är ett ord), och ibland himlade jag lite med ögonen när man fick följa med i hennes resonerande. Men hon har potential att bli en intressant karaktär tror jag, med tanke på vem hon är. Puck å andra sidan tyckte jag väldigt mycket om! Jag hoppas han får vara med och leka mycket mer i resten av böckerna i serien. Ash tyckte jag till en början bara var okej, även han lite smått förutsägbar och cliché-ig (jag är uppenbarligen fast besluten att använda det här hittepå-ordet tills det blir ett riktigt ord). Men han växte i mina ögon, särskilt mot slutet (som jag älskade!).
Mitt första intryck var lite "åh, nej!". Innan faery-världen gör sin entré kändes berättelsen inte särskilt originell, men sedan tar det fart! Jag gillade att boken nästan kändes som en saga, med alla varelser och så. Jag tänkte flera gånger att boken nog hade gjort sig väldigt bra som film, och jag hade inga problem att föreställa mig världen jag läste om. Slutet var fantastiskt och gjorde mig väldigt sugen på att läsa nästa bok i serien inom en väldigt snar framtid.
