biblioteket

Författare: F. Scott Fitzgerald

Utgivningsår: 1925

Midwestener Nick Carraway rents a property on Long Island, where the new moneyed class are given to ostentatious display of wealth. None more so than the mysterious Jay Gatsby, a man who throws lavish parties for uninvited guests; an elusive figure who remains in the shadows while others speculate about his past. After befriending his enigmatic neighbour, Nick helps reconnect Gatsby with his lost love Daisy Buchanan, now married and living tantalizingly close by. The rekindling of their passion has explosive remifications, while the secrets of Gatsby's murky past are finally revealed.

The great Gatsby är en sådan där bok som man liksom förväntar sig ska vara genialisk, eller jag gjorde det i alla fall. Och visst, jag gillade den, men inte mycket mer än så. Jag tror däremot att det finns en anledning till varför boken läses i skolan i USA (som jag förstår det i alla fall). Om man liksom får hjälp att dyka djupare ner i symboliken och så vidare så tror jag absolut att boken hamnar på en helt annan nivå. Tydligen ska det vara något med färgerna i boken, någonting jag själv inte riktigt förstod tanken bakom, men jag är säker på att det är något häftigt.

 

Jag måste bara säga att jag fullkomligt älskade att läsa om Gatsby's fester, även om man bara får ta del av en om jag minns rätt. 20-talet är en period som fascinerar mig och det var kul att läsa en bok som både utspelade sig då och som faktiskt skrevs på den tiden. Faktumet att boken har några år på nacken är alltså någonting som jag ser som något positivt, men ibland var jag lite smått förvirrad. Sättet den är skriven på kan ibland vara lite disorienterande, men jag "hittade rätt" ganska fort igen. Själva berättelsen svajade lite för mig. Många delar jag väldigt bra, när det händer lite mer. Men bitvis är den lite seg.

 

När det kommer till karaktärerna så tyckte jag om de flesta av dem. Nick var en bra huvudkaraktär, han liksom knöt samman alla de andra. Daisy var rätt kul, men bitvis lite irriterande. Tom gillade jag inte alls, men böcker måste väl ha sådana karaktärer också. Gatsby var, som beskrivningen nämner, mystisk. Jag fick inte riktigt grepp om honom. Dock var min bild av honom övervägande bra, men det finns liksom ändå någonting i bakgrunden som gör att jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om honom.

 

En helt okej bok alltså, som jag är glad att jag har läst. Jag ser verkligen fram emot filmen som kommer i år (väl?)! Tror den kommer vara riktigt bra.