Recension: Interview with the vampire
Författare: Anne Rice
Utgivningsår: 1976
Utgivningsår: 1976
Serie: The vampire chronicles #1
Handling:
Here are the confessions of a vampire. Hypnotic, shocking, and chillingly erotic, this is a novel of mesmerizing beauty and astonishing force—a story of danger and flight, of love and loss, of suspense and resolution, and of the extraordinary power of the senses. It is a novel only Anne Rice could write.
Mitt omdöme:
Jag fullkomligt älskar filmen som är baserad på den här boken, så jag ville se om jag skulle gilla originalmaterialet lika mycket. Ärligt talat vet jag inte vilken version jag gillar bäst. Men jag måste säga att filmen är en riktigt bra adaption.
Det har tagit mig tre veckor att läsa den här boken. Jag måste skylla det delvis på att jag är i en liten lässvacka för tillfället, men tempot i den här berättelsen är även otroligt långsamt. Men det är en av de få gångerna det faktiskt inte är en dålig sak, det passar väldigt bra. Några få ställen kändes det lite väl långsamt, men på det stora hela gillade jag den lugna takten. Det fanns även några få ställen då jag var lite förvirrad över vad som hände, men när jag läste om de delarna klarnade det ganska fort. Anne Rice har verkligen lyckats med känslan av att Louis verkligen berättar sin historia. Det känns som att jag sitter och lyssnar på honom, helt uppslukad. På flera ställen har jag sett folk beskriva den här boken som 'hypnotisk', vilket jag tycker är en ganska passande beskrivning.
Karaktärerna är också en aspekt av den här boken jag tyckte mycket om. Ingen av dem är särskilt älskvärd, men jag älskar dem lite ändå. Louis var lite småtråkig ibland, men han fyllde sin plats som huvudkaraktär på ett bra sätt. Lestat föredrog jag faktiskt i filmen, här fastnade jag inte riktigt för honom. Claudia blev jag lite kär i, hon är en sådan intressant karaktär. Ett barn men ändå inte. Och en karaktär jag blev lite förvånad över var Armand. Dels över hans roll i berättelsen (återigen; jag kunde inte låta bli att jämföra med filmen), men även hur pass mycket jag gillade honom. Han blev en av mina favoriter i slutändan.
En annan aspekt jag verkligen tycker Anne Rice har lyckats förmedla är hur otroligt avskyvärt Louis tycker det är att vara vampyr. Personligen älskar jag vampyrer, men väldigt många versioner av varelsen tar upp en hel del positiva delar som väger upp de negativa. På sätt och vis är det väl så i den här "världen" också, men att vara vampyr här känns mest bara tröttsamt. Någonting som äter upp en.
Så ja, verkligen glad över att ha läst den här boken och jag ser fram emot att läsa resten av serien.
