Recension: Middagsmörker
Författare: Charlotte Cederlund
Utgivningsår: 2016
Utgivningsår: 2016
Handling:
Idijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation. När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv. Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.
Mitt omdöme:
Jag har verkligen sett fram emot att få sätta tänderna i den här boken, och nu när jag äntligen fått göra det tycker jag att Charlotte Cederlund har skrivit en väldigt bra debutroman. Den var lättläst och spännande, en bok jag tror kan falla många i smaken.
Jag tyckte det var väldigt intressant att läsa en bok om samisk kultur. Ett ämne jag är pinsamt ovetande om. Just det aspekten av berättelsen gav boken en unik känsla, åtminstone för min del som aldrig läst om ett samiskt samhälle förr. Jag tyckte också väldigt mycket om miljöbeskrivningarna, de var nästan det jag gillade bäst. En väldigt levande atmosfär eller vad man ska säga.
Karaktärerna kändes välskrivna. Áili tyckte jag om, hon passade i rollen av Noaidi. Inte min favorit dock, utan den platsen föll istället till Ráijá. Tyckte jättemycket om henne, hennes personlighet var helt klart färgstarkt. Olivia gillade jag också, hade varit kul att läsa mer om hennes och Áilis relation till varandra.
Tyvärr kunde jag haka upp mig på språket ibland. För det mesta var det rättframt och lättläst, men då och då tyckte jag att någonting störde. Det flödade inte riktigt alltid, särskilt i dialogerna. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att jag känner såhär, men jag fick läsa om meningar flera gånger ibland för att ta in dem helt. Det gjorde att läsupplevelsen inte riktigt blev så uppslukande som jag skulle vilja.
Men överlag tyckte jag att det här var en tillräckligt underhållande och unik bok för att jag ska vilja fortsätta läsa vad den här författaren än kan tänkas skriva i framtiden. Jag kan absolut rekommendera Middagsmörker.
