biblioteket

Recension: The bad beginning

Recensioner the bad beginning Permalink0
 
 
Författare: Lemony Snicket

Utgivningsår: 1999
 
Serie: A series of unfortunate events #1
 
Handling: 
Dear Reader,
   I'm sorry to say that the book you are holding in your hands is extremely unpleasant. It tells an unhappy tale about three very unlucky children. Even though they are charming and clever, the Baudelaire siblings lead lives filled with misery and woe. From the very first page of this book when the children are at the beach and receive terrible news, continuing on through the entire story, disaster lurks at their heels. One might say they are magnets for misfortune.
   In this short book alone, the three youngsters encounter a greedy and repulsive villain, itchy clothing, a disastrous fire, a plot to steal their fortune, and cold porridge for breakfast.
   It is my sad duty to write down these unpleasant tales, but there is nothing stopping you from putting this book down at once and reading something happy, if you prefer that sort of thing.
   With all due respect,
   Lemony Snicket
 
Mitt omdöme:
Jag har varit nyfiken på den här serien ganska länge. Folk verkar älska de här böckerna. Jag såg filmen för en massa år sedan och gillade den, så varför inte testa böckerna också? Den här första boken lyssnde jag på som en ljudbok och gillade berättaren väldigt mycket. Han hade en behaglig röst och jag blev aldrig irriterad eller uttråkad som jag ibland kan bli när jag lyssnar på ljudböcker.
 
Jag fastnade egentligen inte så väldigt mycket för någon av karaktärerna, även om jag tyckte om de tre syskonen vi följer. De är intelligenta och fungerar bra ihop. Count Olaf var väl obehaglig antar jag, eller kanske snarare det han gör är obehagligt. Som karaktär kändes han lite platt för att jag skulle känna att han var särskilt läskig. Men den här boken är ju (antar jag) skriven för lite yngre barn, så då kan jag tänka mig att han är ganska läskig. Det jag tyckte var mest creepy var de händelser som tar plats mot slutet av boken, hela grejen med Violet. Ganska mörkt ändå, om det hade fått gå längre. Nu lät jag väldigt negativ, missförstå mig inte. Jag gillade den här boken väldigt mycket, även om just karaktärerna kanske inte var styrkan i berättelsen.
 
Det jag gillade bäst med boken var språket. Jag gillade tonen och det flöt på himla bra. Jag var aldrig uttråkad, utan flög igenom boken på nästan ingen tid alls. Faktumet (som jag förstod det) att det är Lemony Snicket som är berättare var lite kul. Antagligen kommer de här böckerna passa perfekt när jag är sugen på något kort och underhållande. Förstår verkligen varför de är så populära, hoppas bara att nästa tolv böcker i serien håller samma mått.
 
Till top