Recension: Nimona
Författare: Noelle Stevenson
Utgivningsår: 2015
Utgivningsår: 2015
Handling:
Nimona is an impulsive young shapeshifter with a knack for villainy. Lord Ballister Blackheart is a villain with a vendetta. As sidekick and supervillain, Nimona and Lord Blackheart are about to wreak some serious havoc. Their mission: prove to the kingdom that Sir Ambrosius Goldenloin and his buddies at the Institution of Law Enforcement and Heroics aren't the heroes everyone thinks they are.
But as small acts of mischief escalate into a vicious battle, Lord Blackheart realizes that Nimona's powers are as murky and mysterious as her past. And her unpredictable wild side might be more dangerous than he is willing to admit.
But as small acts of mischief escalate into a vicious battle, Lord Blackheart realizes that Nimona's powers are as murky and mysterious as her past. And her unpredictable wild side might be more dangerous than he is willing to admit.
Mitt omdöme:
Jag visste egentligen ingenting om Nimona innan jag började läsa, mer än att folk verkar tycka väldigt mycket om den här boken. Hade väl egentligen inga superhöga förväntningar, mest att det är kul att upptäcka fler grafiska romaner. Men åh, vad jag älskade den!
För det första tycker jag väldigt mycket om tecknarstilen. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är jag gillar. Den känns egen på något vis. Lekfull, men samtidigt fin och effektfull.
Sedan har vi själva berättelsen då. Till en början tänkte jag att den mest var lite kul. Lättsam liksom. Och det är den genomgående, boken är väldigt rolig. Men allt eftersom får den ett fantastiskt djup som jag inte hade väntat mig. Det är riktigt spännande och rörande. Tyckte även att det var lite kul hur magi och vetenskap blandades. Också all den moderna tekniken tillsammans med en medeltids-liknande miljö.
Karaktärerna fullkomligt älskade jag, särskilt Ballister. Relationen som utvecklas mellan honom och Nimona var jättekul att få följa. Hur hon börjar som en smått irriterande sidekick, blir en vän och allt som händer där emellan och efter. Deras relation var så himla fin, och även tragisk. Ambrosius tyckte jag också väldigt mycket om. Hade gärna fått ännu mer backstory på honom och Ballister. Nimona själv var väldigt rolig, men även ganska opålitlig om man kan säga så. Men på ett bra sätt, det finns så många lager hos henne.
Den här boken är jag så jäkla glad att jag läste. En sådan bok jag riktigt satt och tryckte mot bröstet när jag var klar, för jag tyckte så mycket om den (bara jag som gör det?). Hade gärna läst tio böcker till om de här karaktärerna.
