biblioteket

Äntligen har jag läst den här boken! Har hört massor av bra saker om den och jag gillade ju Maggie Stiefvaters sätt att skriva när jag läste Shiver för några år sedan. Och jag gillade Kretsen, kanske inte så mycket som många andra verkar göra, men den var ändå väldigt bra.

 

Återigen var språket någonting jag verkligen fastnade för, även om jag läste en översättning. Det hade varit intressant att läsa nästa bok på engelska för att se om jag kanske gillar det ännu bättre då. Språket är väldigt stämningsfullt och det passar berättelsen perfekt. Det är drömskt på något sätt.

 

Karaktärerna tyckte jag också mycket om. Särskilt Blue och Adam. Just Adam var min absoluta favorit, vilket förvånade mig lite i slutändan. Jag trodde att jag skulle tycka att han var okej, men att jag skulle fastna för Gansey istället. Men det blev precis tvärtom. Hela gruppen som helhet funkar väldigt bra ihop och allt eftersom Blue blir en del av gruppen känner jag att även jag som läsare blir det. Det beskrivs väldigt bra i berättelsen, att Blue liksom sömlöst blir en självklar del i deras vänskap. Precis så kändes det också. Blues familj och hela grejen med att vara medium och synska gillade jag verkligen. De hade en fantastisk dynamik, de kändes så självklara tillsammans.

 

Ibland hade jag lite svårt att hänga med, främst i början. Blues kapitel var alltid de som kändes tydligast. De andras POV kändes luddiga bitvis, som att man tittar genom ett filter eller något. Det blev klarare allt eftersom boken fortskred och jag vet inte om jag gillade detta eller störde mig på det. Om inte annat bidrog det till den drömska atmosfären.

 

Kretsen är väl inte min nya favorit direkt, men jag kommer absolut fortsätta med serien. Kan verkligen rekomendera den här boken för dig som är nyfiken.