Recension: Livet efter dig
Författare: Jojo Moyes
Utgivningsår: 2012
Utgivningsår: 2012
Originaltitel: Me before you
Handling:
Lou Clark och Will Traynor är så olika man kan vara. Lou bor hemma och försörjer sina föräldrar med lönen från det lilla kaféet där hon jobbar. Hon har inga ambitioner utanför den lilla stad där hon bott i hela sitt liv. Will var en atletisk A-personlighet, framgångsrik aktiemäklare med toppjobb i London och snygg flickvän. Tills en motorcykelolycka tog ifrån honom alltsammans.
När Lou blir arbetslös tar hon jobbet som Wills sällskapsdam enbart för att hon inte kan hitta något annat, och hon behöver verkligen pengarna. Hon har ingen aning om hur hon ska hantera den dystre, oförskämde man som hon anställts för att ta hand om under dagarna, och han föraktar den illa klädda, pladdriga tjej som hans mor anställt i ett genomskinligt försök att pigga upp honom.
Will har bestämt sig hans liv är trångt och glädjelöst, och han vet exakt hur han ska få slut på alltihop. Lou bestämmer sig i sin tur för att få Will att ändra sig. Ingen av dem vet att de kommer att förändra varandra för alltid.
När Lou blir arbetslös tar hon jobbet som Wills sällskapsdam enbart för att hon inte kan hitta något annat, och hon behöver verkligen pengarna. Hon har ingen aning om hur hon ska hantera den dystre, oförskämde man som hon anställts för att ta hand om under dagarna, och han föraktar den illa klädda, pladdriga tjej som hans mor anställt i ett genomskinligt försök att pigga upp honom.
Will har bestämt sig hans liv är trångt och glädjelöst, och han vet exakt hur han ska få slut på alltihop. Lou bestämmer sig i sin tur för att få Will att ändra sig. Ingen av dem vet att de kommer att förändra varandra för alltid.
Mitt omdöme:
Jag vet redan nu att jag antagligen inte kommer kunna göra den här boken rättvisa med min recension, men jag tänker försöka ändå. Mina förväntningar var att jag skulle gilla den, men jag fullkomligt uppslukades av den här berättelsen. En sådan bok man inte kan sluta läsa, men som man önskar att den aldrig ska ta slut.
Styrkan ligger helt klart i karaktärerna. Särskilt Lou och Will. Eller kanske snarare dynamiken dem emellan. Lou var en fantastisk huvudkaraktär. Rolig och sympatisk, jag ville att det skulle gå bra för henne helt enkelt. Hon kändes verklig, som någon man kan stöta på var som helst. Will tyckte jag inte att man fick lika mycket insyn hos, vilket kanske inte är så konstigt eftersom man får se väldigt lite ur hans perspektiv. Men man lär ändå känna honom, genom Lous ögon. Som sagt var deras relation och vänskap det som lyfte boken till någonting alldeles extra. Jag ville bara fortsätta läsa om nyanserna i deras förhållande till varandra. Hur de utvecklades personligen och tillsammans.
Boken berör väldigt tunga ämnen, men de vävdes in på ett sådant sätt att jag aldrig kände att det var en sorglig berättelse. Vissa delar var ju självklart sorliga och tyngre att läsa, men över lag tyckte jag att berättelsen mest var fin och hoppfull på något sätt. Det låter kanske konstigt, men det var så jag kände. Nu vill jag mest skaffa hem alla böcker Jojo Moyes har skrivit. Älskade att få försvinna in i den här berättelsen några dagar.
