biblioteket

Recension: The cuckoo's calling

Recensioner the cuckoo's calling Permalink0
 
 
Författare: Robert Galbraith (JK Rowling)

Utgivningsår: 2013
 
Serie: Cormoran Strike #1
 
Handling: 
Detective Cormoran Strike investigates a supermodel's suicide. After losing his leg to a land mine in Afghanistan, Cormoran Strike is barely scraping by as a private investigator. Strike is down to one client, and creditors are calling. He has also just broken up with his longtime girlfriend and is living in his office. 
   Then John Bristow walks through his door with an amazing story: His sister, thelegendary supermodel Lula Landry, known to her friends as the Cuckoo, famously fell to her death a few months earlier. The police ruled it a suicide, but John refuses to believe that. The case plunges Strike into the world of multimillionaire beauties, rock-star boyfriends, and desperate designers, and it introduces him to every variety of pleasure, enticement, seduction, and delusion known to man.
 
Mitt omdöme:
Min upplevelse av den här boken har gått lite upp och ner. För det första måste jag nog säga att deckare och kriminalromaner inte tenderar att vara min grej, men eftersom det är JK Rowling så ville jag ändå testa den här boken. Tyvärr tog det mig evigheter att läsa klart den, mest eftersom jag under stora delar var extremt uttråkad. Jag hade inte något större intresse av de olika delarna som skulle hjälpa till att till slut lösa mysteriet. Jag tyckte inte att det var särskilt spännande helt enkelt. Däremot tyckte jag mycket om karaktärerna, så jag fortsatte ändå att läsa.
 
Och just karaktärerna har Rowling lyckats väldigt bra med. De är otroligt levande i den här berättelsen och de har alla väldigt distinkta och egna röster. Ingen av dem är väl egentligen särskilt likeable, utom möjligtvis Robin. Men det gör inte så mycket, för det gjorde faktiskt att jag gillade dem ändå. Särskilt Strike. Någonting annat jag verkligen tyckte om, och som Rowling alltid lyckas extremt bra med, var hur många detaljer som fanns med i den här berättelsen och som byggde upp helheten till sist. 
 
Trots att jag var väldigt uttråkad under stora delar av boken så vände det totalt när jag hade runt 150/100 sidor kvar. Då var jag helt plötsligt fullständigt uppslukad av berättelsen och ville bara få veta vad som skulle hända. Under den här delen av boken kände jag att det äntligen hände lite grejor liksom. Så jag är lite tudelad just nu. Å ena sidan tyckte jag den var skittråkig, å andra sidan älskade jag den lite grann. Vet inte om jag kommer fortsätta med serien, vi får se om jag börjar sakna Cormoran Strike. Om du brukar gilla den här typen av böcker kan jag tänka mig att du kan komma att verkligen tycka om The cuckoo's calling. Även om jag själv har lite blandade känslor.
 
Till top