biblioteket

Recension: City of lost souls

Recensioner city of lost souls Permalink0
 
 
Författare: Cassandra Clare

Utgivningsår: 2012
 
Serie: The mortal instruments #5
 
Handling: 
What price is too high to pay, even for love? When Jace and Clary meet again, Clary is horrified to discover that the demon Lilith’s magic has bound her beloved Jace together with her evil brother Sebastian, and that Jace has become a servant of evil. The Clave is out to destroy Sebastian, but there is no way to harm one boy without destroying the other. As Alec, Magnus, Simon, and Isabelle wheedle and bargain with Seelies, demons, and the merciless Iron Sisters to try to save Jace, Clary plays a dangerous game of her own. The price of losing is not just her own life, but Jace’s soul. She’s willing to do anything for Jace, but can she still trust him? Or is he truly lost?
 
Mitt omdöme:
För det första måste jag bara mentalt skälla ut mig själv för att jag låter det gå så himla lång tid från att jag läser en bok till en annan. Den föregående boken i serien läste jag i januari 2014. Man hinner liksom glömma en del på ett och ett halvt år. Så till en början var jag lite småförvirrad över vad som hade hänt, men efter ett litet tag var jag tillbaka i den här världen igen.
 
Det tog mig ett tag att läsa klart den här boken. Jag var under majoriteten av berättelsen inte särskilt sugen på att plocka upp den. Den kändes "hoppig" på något sätt, spretig. Jag var väl inte överdrivet engagerad i någon av de olika historierna man får följa.
 
Men jag har inte bara negativa saker att säga om boken, för jag tyckte i slutändan att den var rätt så bra. Styrkan ligger i karaktärerna. När jag nu är uppe i bok fem har jag knutit an till dem och jag vill veta vad som ska hända. Jag vill att de ska lyckas och jag vill att de ska få vara lyckliga (även om de sällan får vara det särskilt långa stunder, de får uppleva en hel del drama och hemska saker). Min favorit fortsätter vara Simon, men jag tycker om de flesta andra också. Jag gillar att man får läsa ur så himla många perspektiv. Trots att jag tyckte berättelsen bitvis var spretig tycker jag ändå om att det är flera olika POV. Jace och Clarys delar är nog de jag är minst engagerad i. De har aldrig varit mina favoriter, även om jag absolut inte ogillar dem. Deras delar blev dock spännande framåt slutet och jag tycker Cassandra Clare har lyckats otroligt bra med gestaltningen av Jace i den här boken. Det är så otroligt subtila saker, som man kanske inte ens märker förrän man tänker efter. Skillnaden i hur jag upplevde honom när han var Sebastians Jace och när han var Clarys Jace var otrolig, även om man först inte märker så stor skillnad. Vet inte om det ens låter vettigt, men jag kan inte förklara det på något annat vis.
 
Även om jag, som sagt, till stora delar inte kände mig särskilt manad att läsa den här boken så kunde jag knappt lägga den ifrån mig under de sista 100 sidorna eller så. Den delen var riktigt spännande och jag ser fram emot att läsa nästa bok i serien. Den är duktigt tjock, men jag ska inte låta det avskräcka mig. Det får definitivt inte gå ett och ett halvt år tills jag läser nästa bok den här gången.
 
 
Till top