Recension: torka aldrig tårar utan handskar - 2. Sjukdomen
Författare: Jonas Gardell
Utgivningsår: 2013
Utgivningsår: 2013
Serie: Torka aldrig tårar utan handskar #2
Handling:
Handling:
De är en sorts familj: ärkefjollan Paul, Lars-Åke och Seppo, Reine med sitt plågade förflutna på den lilla bohuslänska ön, den vackre Bengt som är filmstjärna i vardande. Varje år firar de jul hos Paul, det är där Benjamin och Rasmus träffar varandra och blir kära. Allt ska de offra för kärleken.
De älskar varandra så mycket. Världen och framtiden tillhör dem. Och det är då som sjukdomen kommer till staden. Bögpesten. Den nya digerdöden. De är alla så unga. En efter en skall de dö.
Mitt omdöme:
Ja, vad ska man säga? Jag tror på riktigt att de här böckerna är bland de bästa i svensk litteratur. Inte för att jag har läst ens en bråkdel av all svensk litteratur, men ändå. Jonas Gardells språk och sätt att skriva etsar sig liksom fast i en. Griper tag och släpper inte förrän boken är slut. Inte ens då.
Andra boken i serien var inte riktigt lite bra som första boken, vet inte riktigt varför. Men den är fortfarande helt fantastisk! Jag upplevde det som att den här boken var tyngre än sin föregångare. Vilket i och för sig inte är så konstigt, den heter ju till och med "Sjukdomen". Man sitter med gråten i halsen för allt känns så orättvist, med unga människor som behöver leva och dö med den här sjukdomen. Samtidigt som det finns så mycket kärlek på varenda en av de här sidorna. För jag älskar verkligen de här karaktärerna som man får lära känna. Och jag älskar all kärlek de har till varandra, trots snedsteg och misstag och mänsklighet. Jag gillade även att man fick en lite större inblick till fler karaktärers liv, som Reine och Bengt till exempel.
Precis som jag skrev i min recension till första boken, hade jag egentligen mer att skriva än vad jag kan komma på nu. Men det är kanske så de här böckerna fungerar, i alla fall för mig. Att de fyller en med så mycket som man vill säga, men allt det där liksom bara virvlar omkring i mitt eget huvud. Så jag sätter nog punkt här. Och så ska jag påbörja sista delen i serien.
