biblioteket

Författare: Jonas Gardell

Utgivningsår: 2012

 

Serie: Torka aldrig tårar utan handskar #1

När Rasmus stiger av tåget på Centralstationen i september 1982 lämnar han det lilla Koppum bakom sig för att aldrig återvända. Ung och vacker kastar han sig ut i de homosexuellas Stockholm.

   Benjamin är Jehovas vittne. Ivrigt går han från dörr till dörr för att predika om Gud. Ingenting kan rubba honom i hans tro. Till den dag han ringer på hos Paul, den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen Gud någonsin skapat.

   Så på julaftonskvällen, när det snöar över staden, träffas Rasmus och Benjamin, och inget blir som förr igen.

 

Självklart kunde jag inte låta bli att läsa den här boken, fast jag håller på med femtioelva andra. Jag har redan sett tv-serien som är baserad på böckerna i den här serien, så jag visste ju redan vad som skulle hända. Men det gjorde faktiskt ingenting. För jag kände hela tiden att jag inte ville att boken skulle ta slut, jag ville veta vad som skulle hända med karaktärerna. Fast jag redan vet.

 

Den här boken är så himla bra, precis lika bra som tv-serien. Kanske till och med lite bättre. Jag fullkomligt älskar karaktärerna, särskilt Benjamin och Paul. Rasmus är tycker jag också mycket om. Språket är så vackert och jag vill bara ha mer! Jag gillar också att man får så mycket fakta inblandat med de underbara karaktärerna och det vackra språket. Man får en historielektion på köpet, på sätt och vis, om aids och om homosexualitet. Även om hur det är att leva som Jehovas vittne, vilket var intressant läsning. Men det bästa är ändå när vi får vara med karakärerna. 

 

Jag hade så mycket mer att säga om den här boken när jag hade läst ut den (för ungefär tio minuter sedan), men det är som bortblåst nu. Jag vet bara att jag vill läsa de två resterande böckerna i serien (tack Gud för att det finns fler böcker i serien) och att min lässvacka härmed är botad för den här gången.