biblioteket

 

Jag är faktiskt förvånad över hur pass mycket jag gillade den här boken, hade inte alls särskilt höga förväntningar. Å andra sidan visste jag absolut ingenting om boken innan jag började läsa heller, vilket kanske var en bra sak.

 

Blandat blod är en historia som utspelar sig under 900-talet och man får en väldigt tydlig och ingående bild av hur liver ser ut för människorna i den här boken. Sanninghetshalten (är det ens ett ord?) vet jag inget om, men det känns väldigt trovärdigt och som om folk faktiskt levde såhär på riktigt under den här tiden. Även om boken är väldigt informativ så blir det aldrig tråkigt, för det är så levande på något sätt. Sättet den är skriven på är väldigt speciellt, vet inte riktigt hur jag ska förklara. Det är stelt, men det funkar väldigt bra ändå.

 

Karaktärerna gillade jag väldigt mycket. Speciellt bröderna Svarte och Kåre. De var ganska olika varandra, men ändå märktes det att de var bröder. Jag gillade att trots att det fanns aggressioner och en längtan efter att få strida och slåss och så vidare hos många av karaktärerna, så fanns det även en väldig mildhet hos i stort sett alla. Jag tyckte även mycket om att de kändes så verkliga, med problem och tankar som även människor idag har.

 

Mazetti berör även en del olika ämnen, som sexualitet och religion exempelvis och hon väver in ämnena i berättelsen på ett väldigt snyggt sätt. Skillnader i kulturer (eller kanske främst religioner) när det gäller exempelvis homosexualitet eller kvinnans roll i samhället var riktigt intressant att läsa om.

 

Nästa del i serien är tydligen skriven av en annan författare, vilket jag inte riktigt vet vad jag tycker om. Jag hade sett fram emot att få läsa mer av Mazettis gestaltning av "Släkten", men jag kommer nog ändå att läsa boken. Det kanske är en sådan serie som inte behöver läsas i ordning? Andra boken verkar dessutom följa helt andra karaktärer, så det är väl antagligen så det ligger till.