Recension: Blood promise
Författare: Richelle Mead
Utgivningsår: 2009
Utgivningsår: 2009
Serie: Vampire Academy #4
Handling:
Handling:
The recent Strigoi attack at St. Vladimir's Academy was the deadliest ever in the school's history, claiming the lives of Moroi students, teachers and guardians alike.
Even worse, the Strigoi took some of their victims with them... including Dimitri. He'd rather die than be one of them, and now Rose must abandon her best friend, Lissa - the one she has sworn to protect no matter what - and keep the promise Dimitri begged her to make long ago. But with everything at stake, how can she possibly destroy the person she loves most?
Mitt omdöme:
Åh, vad jag är glad att jag började läsa den här serien. Ännu en fantastisk bok från Richelle Mead alltså. Dock måste jag säga att Blood promise nog är boken jag gillar minst i serien hittills. Men den är fortfarande otroligt bra. Rose är en av mina favoritkaraktärer och det var roligt att få återvända till henne. Jag gillar hur Richelle Mead är så skicklig på att skapa nyanser i berättelsen och i karaktärerna. Man märker så tydligt när de är sig själva, men även när de är influerade av utomstående krafter. Dock blir det inte allt för uppenbart och det fanns flera överraskningar bland sidorna.
En annan sak författaren är väldigt duktig på är att avsluta kapitel. Herregud alltså! Man vill bara fortsätta och hon bygger upp spänningen till max i kapitlens slut så att man bara måste fortsätta läsa vidare. Jag kom även på mig själv med att täcka över sidor för att inte låta ögonen glida för långt fram i texten för att få veta vad som skulle hända. Det finns även en slags underliggande känsla av hopp, eller vad man ska säga, att vissa saker kanske inte har hänt/kommer hända. Mead håller sin läsare på tårna helt enkelt. Jag är bra sugen på att köpa hem bok nummer fem och sex i serien direkt, men får nog lägga band på mig själv.
Spoilers! Spoilers! Spoilers!
Jag lyckades inte dölja texten. Är det någon som har något tips på hur man gör det så får ni gärna säga till i kommentarena.
***
Okej. Jag måste prata om Dimitri. Under tiden som Rose letade efter honom hade jag en känsla, eller en förhoppning kanske, att han trots allt inte hade blivit Strigoi. Men nej, så var det ju inte såklart. Tycker det var så creepy att läsa hans delar nu och så himla ledsamt. En av mina favoritdelar i tidigare böcker har varit relationen han och Rose emellan. Tycker deras dynamik har varit otrolig. Det försvann nu, vilket säkert är ett fullt medvetet val från författarens sida. Han är ju inte Dimitri längre. Men, precis som Rose känner, så fanns där liksom glimtar av den gamla Dimitri, vilket var välkommet. Rose's dilemma över om hon skulle döda honom fanns hos mig också (eller ja... Jag skulle ju inte döda honom), för jag växlade hela tiden mellan att vilja att hon skulle göra det och att hon skulle låta honom leva vidare.
Otroligt skickligt utfört moment i boken hur som helst och jag kan knappt bärga mig att få veta vad som händer i nästkommande böcker. Ett nytt hopp om Dimitris karaktär väcktes ju helt klart under bokens slut.
