biblioteket

 

Det tog ganska lång tid för mig att komma in i den här boken. Nästan 150 sidor. Det var förvirrande och jag fattade inte vem alla karaktärerna var och ja... Jag vet inte, berättelsen tilltalade mig inte särskilt mycket. Så besviken jag blev! Jag funderade nästan på att sluta läsa, men eftersom jag inte gillar att inte avsluta böcker så fortsatte jag ändå. Vilken tur. För sedan blev det nämligen bra. Riktigt bra. Språket är fantastiskt, jag blev kär i karaktärerna och hur allt liksom vävdes ihop. 

 

Min favoritdel eller delar kanske man ska säga, var Hannahs berättelse. Speciellt efter att man fattar vem hennes karaktärer är och hur deras liv hänger ihop med "verkligheten". Jag fullkomligt älskade karaktärerna i Hannahs historia och vänskapen och kärleken dem emellan. De blev otroligt verkliga för mig, nästan verkligare än Taylor och de andra. Men jag tyckte om Taylor också. Och även om han inte alltid var så himla trevlig kanske så tyckte jag väldigt mycket om Jonah Griggs. Jag gillar verkligen hur författaren har skrivit sina karaktärer. De är så mänskliga. De har sina fel och brister, men de är liksom bra ändå. Relationerna de har till varandra är bokens absolut starkaste sida.

 

Språket sedan var väldigt vackert. Poetiskt på sina ställen. En tyngd av tragik ligger bakom orden och det gör allt så himla känsloladdat, som om Marchetta när som helst skulle kunna slita ut hjärtat på sina läsare. Vet inte om det låter vettigt, men jag vet inte hur jag ska förklara. Hur som helst tycker jag att ni ska läsa den här boken!