biblioteket

Författare: Caragh M. O'Brien

 

Utgivningsår: 2010

 

In the future, in a world baked dry by the harsh sun, there are those who live inside the wall and those, like sixteen-year-old midwife Gaia Stone, who live outside. Gaia has always believed it is her duty, with her mother, to hand over a small quota of babies to the Enclave. But when Gaia’s mother and father are arrested by the very people they so dutifully serve, Gaia is forced to question everything she has been taught to believe. Gaia’s choice is now simple: enter the world of the Enclave to rescue her parents, or die trying.

 

Av någon anledning har jag lite svårt att sätta ord på vad jag tycker om den här boken, men jag ska försöka i alla fall. Majoriteten av berättelsen var liksom inget speciellt. Missförstå mig rätt, den var bra. Men karaktärerna fastnade liksom inte hos mig, inte heller berättelsen. Men som tur är ändrades det.

 

När det började bli lite mer action så blev Birthmarked riktigt bra. Karaktärerna stod plötsligt ut mer och jag vill liksom veta mer om dem. Boken känns ganska unik som dystopi, jag tycker oftast att de flesta böcker i genren följer ungefär samma mönster. Den följer visserligen vissa karaktärsdrag som är typiska för genren, men jag kunde aldrig ha gissat att vissa saker skulle hända. Berättelsen tar flera oväntade vändningar helt enkelt.

 

Något som jag verkligen gillar är hur författaren har skrivit vissa karaktärer. Jag hade emellanåt svårt att bedömma om de var onda eller goda. Leon till exempel, var jag väldigt osäker på till en början. Men han blev till sist en av mina favoriter i boken. Jag gillade också hur Gaia inte var den typiska, snygga protagonisten. Med sitt ärr stod hon ut bland beskrivningen av många andra bok-hjältinnor. Hela grejen med hennes mammas kod och alla barn som avancerats till The Enclave var också riktigt kul att läsa om.

 

Så, ja... Trots en lite intetsägande start tyckte jag väldigt mycket om Birthmarked. Jag kommer plocka upp fortsättningen så snart jag kan.